Bildiskussion

Vi hade en lite ovanlig skoldag i torsdags, i stället för att ha lektion tog jag med mig klassen till en lokal på Söder och körde en timmes stenhård cirkelträning. För att vi skulle kunna ta oss fram och tillbaka till lokalen hade jag tagit bilen till jobbet och skjutsade dem som inte kunde ta sig dit på egen hand. Efter passet åkte vi, relativt slutkörda, tillbaka till skolan. Vi parkerade utanför, precis bredvid en mopedbil som ägs av en annan av mina elever. I samband med att vi parkerade kom det ut tre grabbar från min andra klass, som skulle köra iväg med mopedbilen. De stannade lite och tittade på min bil, det är väldigt sällan jag har den till jobbet. De var inte så imponerade, men jag förklarade att min volvo var i topptrim. Medan vi diskuterade plockade jag ut väskorna ur bagageluckan, sedan stängde jag luckan, då hände något som gjorde att alla mina argument om att bilen var i topptrim grusades. När luckan slog igen ramlade nämligen registreringsskylten av, en händelse som givetvis fick mina elever att brista ut i skratt och sedan förklara att det inte var ett tecken på att bilen var så bra som jag försökt få dem att tro. Annars har det varit en hektisk, men mycket bra vecka, där jag hunnit med allt ifrån en resa till Sundsvall till ett möte med Håkan Juholt. Nu är det helg och i morgon första advent, verkligen inte läge att klaga.

Dagens låt: Boris & the Jeltsins - Slå mig raring en gång till

En månad till Julafton

Idag är det en månad till julafton och det är såklart en dag att se fram emot. December brukar överlag vara en trevlig månad, med julkalendrar, ljus, julbock, julgodis, julmat och lucia, så det gör mig verkligen inte att den börjar närma sig. Det känns väl kanske inte som vinter ute än, men det kommer säkert också och lite snö som lyser upp skulle verkligen inte skada.
Igår tittade jag lite på Barcelona mot Milan och när jag såg den matchen blev jag påmind om varför jag enbart tittar på den engelska ligan. Xavis filmning fram till straffen som gav 2-1 var bara ett av flera exempel på pinsamma försök till filmningar, den gången gick det hem. Det var en svår situation för domaren, då han inte stod helt rätt till, och det är så irriterande att se en spelare som Xavi söka sig till straffen så tydligt. Jag vet att även spelare i Liverpool filmar, men då är det inte heller någon som pratar om oss som ett lag som är bättre än alla andra. Barca har något rykte kring sig om att vara lite finare och bättre än alla andra och det gör mig så jäkla frustrerad av att se hur de beter sig på planen. När det gäller filmningar är de absolut inte bättre än andra, snarare sämre. Spelare som Busquets, Mascherano, Xavi, Pedro och Daniel Alves står verkligen inte upp mer än nödvändigt. Det beteendet i kombination med att de aldrig kan hålla käften i media kring spelare de ryktas vilja värva gör att de för varje år som går stiger på min hatlista. De kommer såklart inte i närheten av engelska lag som United, Chelskij, City och Everton, men utanför England är det få lag jag stör mig på i samma utsträckning. Detta trots att de spelar en mycket trevlig fotboll, när de väl håller sig på benen.

Dagens låt: My Morning Jacket - Touch me I´m going to scream Part II

Seger igen

Det finns segrar som känns bättre än andra, fjolårets seger mot det Chelskij som precis köpt över spanjoren från oss var sådan. Gårdagens seger mot samma lag kommer nästan upp i samma euforiska känsla. Första halvlek kändes bra och Maxis ledningsmål var absolut inte ologiskt när det kom. I andra halvlek såg det annorlunda ut och även om deras kvittering var mycket turlig låg den lite i luften. Med tio minuter kvar kom de in, spanjoren och Meireles, två spelare med förflutet i vår vackra klubb. Meireles hyser jag inget större agg mot, han hade ändå ingen plats hos oss, men spanjorens övergång var riktigt fult skött. Jag har njutit av att följa hans tröga tid hos ryssarna och att se honom sitta på bänken i 80 minuter var såklart en fröjd, samtidigt som jag blev mycket nervös när han fick komma in. Det sista som fick hända var att han skulle avgöra, nu var det dock aldrig nära. Med några minuter kvar av matchen slår en av planens giganter, Charlie Adam, en crosspassning till Glen Johnson. Johnson tunnlar Cashley Cole, vandrar in i planen och rullar kallt in 2-1. En makalöst skön känsla och när sedan Meireles dunkar bollen fem meter över och utanför med 20 sekunder kvar av speltiden insåg jag att matchen var vunnen. Det är synd att vi klantat bort åtta poäng på hemmaplan, annars hade vi varit med i toppen på riktigt allvar. Vi har i alla fall en bra chans på topp fyra och det vore såklart helt underbart om vi kunde ta en plats bland de fyra på ryssarnas bekostnad.

Dagens låt: My Morning Jacket - Circuital

Betnér i afton

Igår hade vi hockeykväll här hemma. Det var jag, Den Gamle Franken, Kus och Liv som hade bänkat oss för att se om Brynäs kunde öka sin segersvit till sex matcher. Det blev tyvärr inte som vi hade önskat, i stället blev det förlust med 1-0 och jag hoppas verkligen att det inte sätter tonen för den här helgen. Idag har nämligen Bollnäs bortamatch mot Sirius och i morgon spelar vi match i korpen och Liverpool möter ryssarna borta i PL. Jag skulle gärna se att det blir seger i alla de tre matcherna, men jag är rädd att det kan bli tufft.
Ikväll ska jag och Malin se Magnus Betnér på Konserthuset här i Gävle, det är fjärde gången jag ser honom och de tre tidigare gångerna har det varit högkvalitativ underhållning. Det ska bli roligt att gå och lyssna på lite stand-up, det var längesen nu och det har även varit väldigt begränsat med bra humor i tv den senaste tiden. Det som gör Betnér så bra är att han, samtidigt som han är rolig, säger väldigt tänkvärda saker. På tal om tänkvärda saker, jag har idag lyssnat på My Morning Jacket och jag kan inte fatta hur jag inte kan ha gjort det tidigare. Jag har läst om bandet flera gånger, tyckt att det verkat bra, men aldrig ens provlyssnat deras musik. Jag brukar ju alltid kolla upp musik som jag tycker verkar intressant, men i det här fallet har det av någon anledning inte blivit så. Nu såg jag ett kort klipp på nyhetsmorgon och lyssnade sedan lite på spotify. Det var riktigt bra och nu är det bara att börja lyssna sig igenom deras katalog.

Dagens låt: My Morning Jacket - One big holiday

Hempa och affischerna

Igår var jag hem till Hälsingland på snabbvisit, det var bandymatchen mellan Giffarna och Kungälv som var den stora anledningen till att jag åkte, men jag hann även med att träffa min lille systerson en kort stund. Det är roligt att se att han vet vad som gäller när jag kommer hem. Varje gång jag varit hem sedan Hempa föddes har jag burit upp honom i mitt gamla pojkrum och visat honom mina Liverpool-affischer, jag har klappat på dem och förklarat att det är ett fint lag, med en mäktig historia. När jag kom hem igår satte jag mig i soffan för att ta på mig mina sockor, Hempa satt i mammas knä och tittade på film. Ganska snart gick han dock fram till dvdn, stannade filmen och gick sedan bort mot trappan, som går upp till mitt rum. När han insåg att han inte fick gå upp själv kom han bort till mig i soffan och tittade på mig. Jag frågade, som jag brukar, om vi skulle gå upp och titta på affischerna. Han nickade och gjorde ett ja-liknande ljud. Jag plockade upp Hempa och knallade upp. Vi kom in i rummet och började, som vanligt, med att titta på Redknapp-affischen till vänster i rummet. Den här gången började även Hempa att klappa affischen och pratade sedan på sitt eget sätt med mig om de olika bilderna. Det är tydligt att Hempa nu förknippar mig med att titta på de fina affischerna och det gillar jag skarpt, äntligen någon mer än jag som uppskattar den gamla lagbilden på Liverpools ligavinnande lag från 89/90, med John Barnes, Glenn Hysén, Ian Rush och de andra legendariska kämparna. Den här traditionen kommer vi garanterat att fortsätta med.

Dagens låt: Håkan Hellström - Jag vet viken dy hon varit i

Pilkington tillbaka

En idiot på resa var en av förra årets stora underhållningsstunder på SVT, igår började säsong två och den fortsatte i samma underbara anda som den första. Karl Pilkington, som är idioten på resan, är en makalöst rolig britt som helst av allt skulle stanna kvar i sitt kära England, men Ricky Gervais ser till att skicka ut honom på diverse olika uppdrag runt om i världen, uppdrag som många skulle betala stora summor för, men Karl lider. I gårdagens avsnitt skulle Karl få chansen att bo på en öde ö, något som inte blev så lyxigt som man hoppades på, i stället blev det en hungrig och kall natt för Pilkington. Det är roligt att se världen ur Pilkingtons ögon, har onekligen en helt annan syn på saker än de flesta andra människor. Han är negativ och tveksam till allt, trots det provar allt som han ställs inför, han suckar och gnäller, men han säger aldrig nej. Igår skippade han visserligen ett bungyjump, men i stället så hoppade han ett ursprungsbungyjump, så det gick jämnt upp till slut ändå. Jag ser verkligen fram emot att få följa Pilkingtons fortsatta äventyr, att det kommer igång ungefär samtidigt som Så mycket bättre tar fart gör att tv-helgerna framöver känns riktigt roliga.

Dagens låt: Laleh - Alla vill till himlen

Ryan Adams

I onsdags besökte jag, Malin och Ronnie Uppsala. Anledningen till vårt besök var en spelning med artisten som gjort den bästa skivan under året 2011, nämligen Ryan Adams, genit bakom Ashes & fire. Jag och Ronnie såg Ryan för fyra år sedan, då han tillsammans med the Cardinals uppträdde i Stockholm. Det var en mycket bra spelning den gången, men jag tror att den här faktiskt var ännu bättre. Ryan var ensam på scenen, med sina två gitarrer och ett piano, och det var aldrig någon tvekan om att han kunde fylla upp scenen själv. Han inledde med en lågmäld Oh my sweet Carolina, redan då sattes en stämning som skulle hålla hela spelningen ut. Publiken var som förhäxad, det var knäpptyst bland alla åskådare under låtarna, medan varje låtavslut följdes av en applådorkan. Ju längre spelning gick, desto mer öppet blev Ryans mellansnack och bitvis var han oerhört roligt, speciellt i sitt prat om Joe Laberos örn. Låtmässigt innehöll spelningen många höjdpunkter, men det var låtarna från Gold som berörde allra mest. Lokalen där spelningen gick av stapeln var väl egentligen det enda negativa, det kändes som en föreläsningssal och var ungefär lika mysig som en sådan också, stolarna man fick sitta på hörde inte riktigt till det mer bekväma slaget heller och när man ska sitta så länge som vi satt är det en nackdel. Ryans del i kvällen var dock prickfri och de känslor han förmedlade satte sig verkligen. Det känns skönt att han är tillbaka från sin hörselsjukdom och nu när hans nya skiva satt sig förstår jag hur mycket jag saknat honom i musikvärlden. Ryan Adams är en av de största artisterna i mitt liv och efter att ha sett honom i onsdags blev det än mer tydligt.

Dagens låt: Ryan Adams - Lucky now

Tintin

Jag, Liv, Kus och Gorbatjov besökte SF igår, anledningen till det var att vi ville se vilken kvalitet den nya filmen om Tintin höll. Precis som alla andra nya storfilmer var den i 3D, men eftersom den var animerad fanns det i alla fall lite vinning med den tredje dimensionen. Att filmen var välgjord var knappast en överraskning, Steven Spielberg brukar sällan slarva med hantverket, och det var inte en lugn stund i handlingen. Kanske var det hela lite mer överdrivet än jag mindes det från seriealbumen och åtminstone jakten i slutet hade för mycket känsla av tv-spel över sig för att jag ska vara helt nöjd. Kapten Haddock var underhållande, Dupontarna roliga på samma sätt som i albumen och Tintin var lika listig som jag mindes honom. Det var lite störande att de använde andra namn än jag var van vid, Milou blev Snowy och Dupontarna Thompsons, men hellre det än lyssna på den svenska dubbningen. Klart sevärd film i alla fall och jag blev lite sugen på att plocka fram de gamla seriealbumen och återuppleva resan tur och retur till Månen och alla de andra spännande utmaningarna som Tintin ställdes inför. Jag hoppas Spielberg gör en uppföljare till filmen, så att man även kan klämma in Kalkyl bland karaktärerna.

Dagens låt: Looptroop Rockers - Joseph

Min elva

Grinskallen Ferguson firar tydligen 25 år vid rodret på den vidriga klubben nu i dagarna. Flera tidningar har radat upp sina drömelvor från de här 25 åren, jag tänkte inte vara sämre. Här kommer min drömelva för United under Ferguson:

Mv: Massimo Taibi - Dyr målvaktsvärvning, som kom in i ligan med den här fina aktionen. En usel målvakt för United, som tyvärr inte blev kvar så länge.

B: John O´Shea - Liverpoolsupporter som dessutom gjorde ett stiligt självmål när vi mötte dem för ett antal år sedan. Nu i Sunderland, men hade gärna fått stanna kvar i Uniteds backlinje.

B: Laurent Blanc - Kom som någon slags frälsare som skulle styra upp Uniteds backlinje, men hans bäst före-datum hade passerat bra många år tidigare.

B: Mikael Silvestre - Visst, han lyckades skalla in mål mot oss i en match, men vanligtvis var han en garanti för en öppen högerkant för anfallande lag, eller när han spelade i mitt, en garanti för en ur backlinje.

B: Gabriel Obertan - Egentligen vänstermittfältare, men i min drömelva hade han nog hamnat här, där han fått göra ännu större skada.

Mf: Kleberson - En usel brasse, som Ferguson värvade framför ögonen på Leeds, om jag inte minns fel. Tur för Leeds och för alla andra som hade äran att få möta United med Kleberson på planen.

Mf: Juan Veron - United skulle spänna musklerna och slängde iväg en stor hög med miljoner på en otroligt underpresterande argentinare. Egentligen en rätt bra spelare, men i United var han en katastrof, alltså underbar att se.

Mf: Eric Djemba-Djemba - Värvad av Ferguson, numera innermittfältare i Odense i den danska ligan. Det hade varit en fröjd att se honom på deras innermittfält igen.

Mf: Owen Hargreaves - Spenderade sin tid i United i sjukstugan, kom visserligen gratis, men hade säkert en skaplig lön. Det roligaste med denne man är att han lämnade United och gick till City, för att sedan kritisera Ferguson, underhållande.

Anfallare: David Bellion - Helt ofarlig anfallare, som tyvärr fick alldeles för lite speltid i United. Lyckades hänga sig kvar i England i West Ham, utan att göra mål, men nu tillbaka i Frankrike.

Anfallare: Bebe - Kanske mer en mittfältare, men denne sjukt dyre spelare, som ryktades ha spelat i VM för hemlösa, ska såklart ha en plats i laget även han.

Den här elvan hade jag gärna sett för United, då skulle det ha blivit mer än 1-6 mot City.

Dagens låt: Deportees - Missing you, missing me

Tillbaka

Jag har varit lite dålig på att uppdatera den senaste tiden, men det har varit fullt upp och glöms den här sidan lätt bort. Nu har jag i alla fall höstlov i några dagar, efter tre dagars pappersarbete på jobbet. Ledigheten inledde jag och Malin med ett riktigt grispass på Söders Källa, gissningsvis är mina ben inte i toppform i morgon. I måndags hade vi åttiotalsfest med jobbet, jag hade inte tid att skaffa någon uniform, så jag var en sån där tråkig gäst som inte klädde ut mig. Till mitt försvar måste jag säga att jag var mycket ung på åttiotalet och inte har några kläder kvar som jag kan få på mig. Det enda plagg jag har kvar sedan den tiden, som inte används av min 18 månaders systerson, är en lite för liten Maradona-tröja från VM 90. Flera av mina kollegor hade dock ordnat stiliga outfits i skräniga färger och kvällen blev trevlig. Det här var inte den enda gången de senaste dagarna som jag var tråkig, jag misslyckades dessutom lite på Halloween. Den här gången var det inte någon utklädnad som strulade, men grannbarnen, som hade klätt ut sig, är numera antagligen ganska negativt inställd till mig. De kom nämligen och ringde på dörren i söndags och yttrade standardfrasen "Bus eller godis!". Jag gick in i köket och tittade, men vi har sällan godis hemma, det tar oftast slut ganska snabbt. I stället för att lämna godis fick jag gå till kylskåpet och ta fram två satsumas, som jag lämnade över. Jag minns själv från min korta tid som påskkärring att när man fick frukt, då blev man besviken, det kunde man se på grannbarnen att de blev på mig den här gången också. Som straff för mitt dåliga godis fick vi en busringning en stund senare och det kan jag nog känna att jag förtjänade. Nästa år ska jag se till att köpa en påse lakrits i samband med Halloween, eftersom det inte skulle kunna försvinna på annat sätt, och om de små ringer på igen ska jag se till att de får med sig det hem i stället för frukt. "Frukt är också godis" är inget man accepterar när man är så ung att man ringer på dörrar på Halloween.

Dagens låt: Deportees - Island and shores