Seger igen

Det finns segrar som känns bättre än andra, fjolårets seger mot det Chelskij som precis köpt över spanjoren från oss var sådan. Gårdagens seger mot samma lag kommer nästan upp i samma euforiska känsla. Första halvlek kändes bra och Maxis ledningsmål var absolut inte ologiskt när det kom. I andra halvlek såg det annorlunda ut och även om deras kvittering var mycket turlig låg den lite i luften. Med tio minuter kvar kom de in, spanjoren och Meireles, två spelare med förflutet i vår vackra klubb. Meireles hyser jag inget större agg mot, han hade ändå ingen plats hos oss, men spanjorens övergång var riktigt fult skött. Jag har njutit av att följa hans tröga tid hos ryssarna och att se honom sitta på bänken i 80 minuter var såklart en fröjd, samtidigt som jag blev mycket nervös när han fick komma in. Det sista som fick hända var att han skulle avgöra, nu var det dock aldrig nära. Med några minuter kvar av matchen slår en av planens giganter, Charlie Adam, en crosspassning till Glen Johnson. Johnson tunnlar Cashley Cole, vandrar in i planen och rullar kallt in 2-1. En makalöst skön känsla och när sedan Meireles dunkar bollen fem meter över och utanför med 20 sekunder kvar av speltiden insåg jag att matchen var vunnen. Det är synd att vi klantat bort åtta poäng på hemmaplan, annars hade vi varit med i toppen på riktigt allvar. Vi har i alla fall en bra chans på topp fyra och det vore såklart helt underbart om vi kunde ta en plats bland de fyra på ryssarnas bekostnad.

Dagens låt: My Morning Jacket - Circuital