Hempa och affischerna

Igår var jag hem till Hälsingland på snabbvisit, det var bandymatchen mellan Giffarna och Kungälv som var den stora anledningen till att jag åkte, men jag hann även med att träffa min lille systerson en kort stund. Det är roligt att se att han vet vad som gäller när jag kommer hem. Varje gång jag varit hem sedan Hempa föddes har jag burit upp honom i mitt gamla pojkrum och visat honom mina Liverpool-affischer, jag har klappat på dem och förklarat att det är ett fint lag, med en mäktig historia. När jag kom hem igår satte jag mig i soffan för att ta på mig mina sockor, Hempa satt i mammas knä och tittade på film. Ganska snart gick han dock fram till dvdn, stannade filmen och gick sedan bort mot trappan, som går upp till mitt rum. När han insåg att han inte fick gå upp själv kom han bort till mig i soffan och tittade på mig. Jag frågade, som jag brukar, om vi skulle gå upp och titta på affischerna. Han nickade och gjorde ett ja-liknande ljud. Jag plockade upp Hempa och knallade upp. Vi kom in i rummet och började, som vanligt, med att titta på Redknapp-affischen till vänster i rummet. Den här gången började även Hempa att klappa affischen och pratade sedan på sitt eget sätt med mig om de olika bilderna. Det är tydligt att Hempa nu förknippar mig med att titta på de fina affischerna och det gillar jag skarpt, äntligen någon mer än jag som uppskattar den gamla lagbilden på Liverpools ligavinnande lag från 89/90, med John Barnes, Glenn Hysén, Ian Rush och de andra legendariska kämparna. Den här traditionen kommer vi garanterat att fortsätta med.

Dagens låt: Håkan Hellström - Jag vet viken dy hon varit i