Moonrise Kingdom

Jag ser alltid fram emot de stora superhjältefilmerna, därför har jag höga förväntningar på Dark Knight Rises som gör upp om några veckor, men det finns en annan kategori filmer som jag ser fram emot lika mycket och en sådan film såg jag och Malin härom dagen. Kategorin är Wes Anderson-filmer, för jag kan inte säga något annat än att hans filmer är som egen sorts filmer. Jag älskade Royal Tenenbaum, njöt av att se Darjeeling Limited, samma känslor framkallades också av Life Aquatic, Rushmore och Den fantastiska räven. Man blir glad av hans filmer, även om de ibland kan vara tragiska. Det är humor, trots att man kanske inte skrattar högt speciellt ofta, samtidigt som det är dramatiska filmer om annorlunda personer. Moonrise Kingdom är Andersons senaste skapelse och den film jag och Malin såg. I rollistan fanns namn som Edward Norton, Bruce Willis, Frances McDormand och, som vanligt, Bill Murray och Jason Schwartman, de gjorde alla storartade insatser, men överglänstes av två unga skådespelare jag aldrig sett tidigare. Filmen kretsade kring en pojke som rymmer från sin scoutgrupp, för att möta upp en flicka som rymmer från sin familj. Dessa jagas sedan av polis, scouter och familj. Barnen som spelar de två huvudrollerna är fantastiskt duktiga, den dystra flickan, som påminner mycket om Gwyneth Paltrows karaktär i Royal Tenenbaum, och den piprökande lite udda pojken är väldigt roliga att följa och att se hur deras relation utvecklas är mycket av filmens storhet. Det är egentligen svårt att förklara storheten i Andersons filmer, de har en stämning och en känsla som gör att man njuter från början till slut och den här filmen var verkligen ingen besvikelse, snarare tvärtom, det är ett av hans allra bästa verk och det säger en hel del. Moonrise Kingdom är den bästa film jag sett på väldigt länge och jag är rätt säker på att den kommer att vara den bästa filmen jag sett under 2012 när året sammanfattas. Bill Murrays upprörda skokast, Edward Nortons min när han degraderas i scoutkåren, ja det finns mycket minnesvärt med den här filmen och jag hoppas verkligen att den får den uppskattning den förtjänar. Från min sida får den tveklöst full pott i alla fall.

Dagens låt: Mark Lanegan & Isobel Campbell - Ramblin man