Det första baklängesmålet kändes mycket onödigt, Moss friade i en tveksam närkamp och Klavan hamnade fel. Trots att vi hamnade efter kändes matchen helt öppen och Salah hade Otamendi under stor press. Ett rött kort på Otamendi kändes verkligen inte långt borta, då han ofta var steget efter. Sedan kom situationen som avgjorde matchen.

Åsikterna går isär huruvida utvisningen var rätt eller inte, i brittisk media var många på det klara med att det var en alldeles för hård dom, i den svenska sändningen var man lika säkra på det motsatta. Personligen tyckte jag först att det var en helt felaktig utvisning, för att sedan svänga när jag såg reprisen, för att sedan återigen vackla när jag läste åsikterna i brittisk media. Huruvida det var rätt eller fel kommer när säsongen summeras att vara sekundärt, det som kvarstår är ett resultat som inte alls är smickrande för oss. Jag kan dock störa mig på att man på flera håll tar upp det faktum att Ederson blev skadad som argument för att det var utvisning, det är ett bevis på att smällen tog illa, inte ett bevis på att det var en vårdslös satsning.

Det går att argumentera för båda sidor kring Manés utvisning, men det är dock svårt att argumentera för att utfallet i situationen blev helt matchavgörande. Innan den olyckliga kollisionen var det en helt öppen match, där City hade mest boll, men där vi ställde om på ett bra sätt. Efter utvisningen var det en helt annan match, luften gick ur oss totalt och målen duggade tätt när City, relativt ostörda, fick upp farten på sitt passningsspel. Även om det är förståeligt att man tappar fokus när matchen är avgjord är det inte acceptabelt att göra det som vi gjorde under matchen. Man är skyldiga fansen en bättre insats, vi måste vara mer professionella än att vi låter målen ramla in bakom Mignolet. Var fanns ledaregenskaperna i laget? Även om Klopp gjorde klart med sina byten att det var matchen i veckan som gällde efter 0-2 hade jag önskat se spelare på planen som gick in med 100% i det som hände på planen, åtminstone 90%, eller 75%.

På spelarnivå tycker jag det är svårt att gå in och hänga ut enskilda spelare, i en match av den här typen är det som lag man rasar igenom och det är svårt att se tillbaka på den här insatsen med annat än avsmak för vad det i i slutändan landade i. Släpper man in fem mål är dock ofrånkomligt att defensiven kommer upp till diskussion, att Klopp startade Klavan mötte viss irritation från många supportrar redan innan matchstart och det är klart att de känslorna inte blev svagare när siffrorna rann iväg som de nu gjorde. Har man en sårbar defensiv, som vi har, är fokus och inställning oerhört viktigt, när man släppte på det under den andra halvleken blev det smärtsamt att titta. Skuggan ska såklart inte bara falla på backlinjen, vårt mittfält slutade helt sätta press på Citys spelare och både distansskott och inspel fick slås helt ostörda. Möter man då klasspelare som De Bruyne och Aguero blir det till slut mål. Man får inte låta sig nedslås så av ett rött kort, det är aldrig okej att ge upp.

Nu går vi mot en bortamatch mot Burnley, precis som i fjol gör vi det utan Sadio Mané. Vi minns alla hur det gick i fjol, det är nu det är dags att visa att säsongens Liverpool är av ett annat virke. Poängmässigt är det givetvis ingen katastrof att förlora borta mot City, men om vi inte kan tända om för matchen mot Burnley har vi problem. Det är tur att vi har en CL-match i veckan, en snabb chans att visa vad vi egentligen går för och en möjlighet för oss alla att få hjälp med att glömma bort den här matchen på Etihad så fort som möjligt.