Doktorn

Efter förra sommarens taxifärd i Kiev kändes det lite som min plikt att besöka Heartbreak i onsdags, man hade nämligen Dr Alban på besök. Det var jag, Gorbatjov, Kus och Kusens tjej som befann oss några meter från scenen när de första tonerna till Hello Afrika började ljuda ur högtalarna och efter en kort liten dansuppvisning kom Alban in på scenen och började köra igång med sin allra första hit. Det som sedan följde var en ganska udda 40 minuters föreställning, som verkligen visade att Doktorn nu försöker mjölka det sista ur en avsomnad karriär. Han körde sina hits, It´s my Life körde han till och med två gånger, den sista var dock någon slags remix. Med sig på scenen hade han två dansare och en tjej som sjöng, hon blev dock överröstad av orginalsången från skivorna, som fanns med i musiken. Detta var dock inget man verkade bekymra sig över, då man lät henne sjunga en hel kör själv, vilket skulle vara rätt svårt om inte de andra rösterna var förinspelade. Hur som helst, trots den bristande kvaliteten i framförandet var det roligt att se Dr Alban live, han har blivit någon slags kultfigur i min bekantskapskrets och att han kom till Gävle och uppträdde kändes passande. Att besöka Heartbreak för första gången på tre år var kanske ingen större höjdare, bara en sådan sak att bartendern frågar om man vill ha is i sin Ardbeg drar ner helhetsbetyget rejält, med tanke på att han inte ens visste vad det var kanske jag inte borde bli förvånad. När man dessutom erbjuder hutlösa priser på whiskyn, som man serverar i något som ser ut som små blomvaser, gör de inte riktigt så att man suktar efter att återvända. Jag antar dock att jag inte längre är målgruppen för stället, de flesta besökarna var antagligen i samma ålder som jag var när jag flyttade till Gävle och det var inte direkt igår. Sammantaget var det i alla fall en trevlig kväll, nu har jag fått se Doktorn live och det trodde jag aldrig jag skulle göra.

Dagens låt: Weeping Willows - Broken promise land