Stålman

Jag och Malin var och kollade in den nya filmen om Stålmannen i förrgår, även om jag aldrig varit jätteintresserad av Clark Kent och hans äventyr har jag läst tillräckligt många tidningar för att bli nyfiken på hur filmerna ska se ut. Bryan Singers version var skaplig, den hade alla förutsättningar att lyckas, men rodde inte hem det helt. Nu var det Zac Snyder som regisserade och att han är ett fan av actionscener behövde man inte fundera länge för att märka av. Bäst i filmen var Michael Shannon, som spelade den onde Zod. Det kan vara så att jag är färgad av att ha sett Shannons magnifika skådespel i Take shelter härom veckan, men jag tycker att han gjorde väldigt mycket av en ganska begränsad roll i den här filmen. Hade man önskat få till en lite djupare film hade man kunnat fokusera mer på Zod, då det ofta är skurkarna som lyfter en hjältefilm(t.ex Magneto, Jokern) och när man har en sådan duktig skådespelare i en film är det dumt att inte utnyttja det. Filmen som helhet var helt okej, den sista delen av filmen kändes en aning utdragen och en del actionscener var på tok för långa. En sak jag gillade med filmen var att man höll en seriös ton rakt igenom, bortsett från en otroligt onödig scen i filmens slutskede, skämt är aldrig en tillgång i actionfilmer och det var skönt att se att de insett det. Det kommer säkert fler filmer med Man of Steel och jag kommer säkert att se dem också, men jag hoppas de lägger mer fokus vid handlingen och vid karaktärerna då och mindre fokus vid att krossa så många skyskrapor som möjligt.

Dagens låt:Radiohead - Creep