Bollnäs lever

I morgon ska jag åka hem till Bollnäs och gå på festival, som jag skrev om här tidigare var det många år sedan sist och jag börjar känna mig lite förväntansfull. Det är bara tre band som spelar, men det är alla band som jag gärna vill se. MID skrev jag om förra veckan och jag har laddat med att lyssna igenom deras skivor de senaste dagarna, att få höra låtar som Vet din mamma, Mountainbike, Snart 30, Rattfylla och Heligt krig igen kommer bli oerhört roligt. Andra band att spela är Morgana Lefay, ett lokalt rockband som jag sett många gånger i min ungdom. Det är kanske inte min musik, men de gånger jag sett dem har det varit bra och live är det klart roligare att lyssna till den typen av musik än på skiva. Sist ut är Perssons Pack och få band drar nog mer publik i Bollnäs än Per Perssons gäng, jag gissar att allsången på Tusen dagar härifrån kommer att höras åtminstone långt förbi Rehnbron, kanske hela vägen bort till Rengsjö. I Rengsjö kommer förresten festivalsommaren att avslutas för min del, där har man helgen efter Way Out West en hemvävd festival vid namn Hem till byn och den är ett givet besök för min del. Ulf Stureson är huvudperson under den här festivalen varje år, med sig har han gästartister som brukar göra det hela ännu bättre. Även om årets gäster, Joel Alme och Kicki Danielsson, är långt ifrån lika bra som förra årets, Andreas Mattsson och Sigge Hill, kommer det garanterat att bli en bra spelning. Musiklivet hemma i Bollnäs har vaknat till liv på allvar och det är jätteroligt.

Dagens låt: Perssons Pack - Äkta hjärtan