Stadsfest i Bollnäs

Det var ett tag sedan jag var på festival i Bollnäs, sedan Bollnäsfestivalen lades ner i slutet av 90-talet har det varit sparsmakat med underhållning i staden under somrarna. Förr kunde man se både stora svenska band och internationella storheter på scenerna under festivalen som hann växa sig ganska stor, innan den gick i konkurs. Det var till och med så att det sista året hade man två festivaler i Bollnäs och det behöver man inte vara så klok för att inse att det inte fanns publik till. Hur som helst, i fjol startade man en stadsfest, där Magnus Uggla och Takida drog skapligt med folk, dock inte mig då jag hellre betalar för att slippa höra nämnda band. Man lyckades i alla fall motivera en repris av stadsfesten och i år har man satt ihop en speldag som tilltalar mig. På fredagen spelar nämligen både Perssons Pack och de lokala storheterna MID. Per Persson och hans pack har jag sett många gånger, men det är alltid garanterad kvalitet på deras spelningar och med tanke på att jag lyssnat mer på deras musik nu än jag hade när jag såg dem senast tror jag att det här kommer bli en riktig höjdare. Nu är det inte packet som drar mest, utan MID. Få band är så synonyma med mina tidiga tonår som detta trallpunkband. Jag upptäckte dem när jag gick i mellanstadiet, då min syster lyssnade på dem och har sedan dess alltid uppskattat deras musik. Första gången jag hörde dem live var ett tillfälle jag aldrig glömmer, det gör nog inte min mor och far heller. Det var på Bollnäsfestivalen, på Bolleberget, om jag skulle dra till med en gissning på år så kanske det var 94 eller 95. Under hela festivalen hade jag och David gått runt och väntat på MID, de andra banden var bara som förband, dock var det ganska många förband och det gjorde att det hela drog ut på tiden. Mamma och pappa var också på festivalen, inte för att se samma band som oss, men de visste hur gärna vi ville se MID. När festivaldagen började närma sig sitt slut hade det, som vanligt, blivit förseningar och bandet som spelade innan MID, ett coverband som hette Kiss of Thunder, hade oerhört svårt att få till ljudet på sin baskagge. I vad som kändes som en evighet satt en herre där vid trumman och trampade, det är så att jag kan minnas ljudet än idag. Flera timmar efter utsatt tid kom man igång och en spelning som kändes som en evighet inleddes. Det hade börjat ljusna ute lagom till MID klev på scenen och det som följde är nog ett av mina starkaste minnen från Bollnäsfestivalen, en ganska välfylld publik, speciellt om man ser till vad klockan var, och trallpunk som gjorde att man själv sken upp snabbare än den allt mer vaknande solen. Mamma och pappa stod en bit längre bak, jag antar att de var ganska trötta, men de lät oss stanna och se hela konserten, förutom extranumren, då var det inte så långt kvar innan pappa skulle upp till ladugården och det är en fördel om man hinner sova lite i alla fall. Jag minns fortfarande när vi gick till parkeringen och hörde de sista tonerna spelas, det var en fantastisk konsertupplevelse. Nästa fredag ska jag alltså se MID igen, nästan tjugo år efter den första spelningen och det ser jag verkligen fram emot. Gissningsvis har jag sett dem runt tio gånger nu och jag har aldrig blivit besviken. Det är inte så ofta jag lyssnar på deras skivor längre, men det spelar ingen roll, låtarna sitter fortfarande i mitt minne.

Dagens låt: MID - Snart 30