Tv-spelstumme

Nu har jag varit världsetta i några dagar och lämnat karriärläget för att försöka vinna mot alla spelare på den svåraste nivån, det är onekligen knivigare att möta spelarna på den nivån, men också roligare. En sak jag märker när jag spelar är att jag inte riktigt är tränad att spela under några längre perioder, min tumme börjar nämligen att värka efter en dryg timme. Idag, efter två timmars spel igår, är översidan av mina högra tumme torr och hård, efter allt tryckande under mina försök att passera en hårt servande Juan Carlos Ferrero vid tv:n. Jag förstår inte riktigt hur mina tummar kan bli slitna av en x-box-handkontroll, den är perfekt formad för att ligga bra i händerna och knapparna är även de skonsamma. Annat var det förr. När jag var yngre och spelade Nintendo, med kantiga dosor, stenhårda och kantiga styrknappar, hade jag aldrig ont i händerna, trots att jag satt i många fler timmar och säkerligen tryckte ännu hårdare än jag gör nu. Jag vet inte om det är barnskinnet i händerna som gör att man kunde spela längre då än nu, jag kan ju inte direkt skylla på slitna arbetarfingrar, i min bransch tar inte händerna så mycket stryk, mer än att de kanske får tusch på sig när tavelsudden är försvunnen. Egentligen är det ganska bra att jag inte kan sitta mer än en timme åt gången och spela, jag har ju faktiskt andra saker att göra också, kanske är det precis det som min tumme försöker att förklara för mig.

Dagens låt: Mattias Alkbergs Begravning