Framtidstro

Egentligen ska inte en seger mot Tottenham kännas så otroligt viktig som segern vi tog igår, egentligen ska inte en seger i en match som faktiskt med största sannolikhet kommer ha ganska liten betydelse för vår slutplacering inte ge sådan glädje, men 3-2-vinsten mot Spurs igår var speciell. Vi har den här säsongen haft förtvivlat svårt att ta vinster mot lag som ligger i toppen, vid flera tillfällen har vi varit i ledning, kontrollerat, för att sedan tappa matchen på individuella misstag. Igår tog vi ledningen med 1-0 och hade därefter rätt bra koll på motståndet, fram till sista minuten i första halvlek. Återigen släppte vi då in ett mål efter ett inlägg från kanten, en hög boll som vi inte lyckades komma först på. I inledningen av andra halvlek small det igen, efter en hög boll in mot straffområdet, såklart. 1-0 hade blivit 1-2, som så många gånger förr hade vi tappat en ledning mot ett lag i toppen och spelet började rasa samman. Spurs hade koll på spelet och skapade en del chanser. Från ingenstans kom dock en lös hemåtpassning av Kyle Walker i Spurs, Lloris lyckades inte få undan den, i stället stod helt plötsligt Stewart Downing, det senaste årets hackkyckling, med bollen vid fötterna och enbart en back mellan sig och en kvittering. Med fel fot drar han in 2-2, mellan benen på en hjälplös Vertonghen. Sådana mål är det vi som brukar ställa till, matcherna mot City i år har båda slutat med att vi givit bort klara segrar efter försvarsmissar, men den här gången var det våra motståndare som slappnade av och gav oss en biljett in i matchen igen. Det skulle inte stanna där, efter en trasslig situation vid en hörna lyckas Spurs rensa, för att sedan, genom Defoe, slå in bollen tillbaka i eget straffområde. Bollen hamnar hos Suarez, han fälls. Tidigare under säsongen har Suarez inte fått de straffar han skulle haft, men den här gången blåste domaren. Att vi fick straff kändes viktigt, Suarez har dragit ner sitt filmande väldigt mycket och jag tror att domarna börjar märka det. Han är inget helgon, men nu när han står upp oftare är det större chans att han får straff när han verkligen blir fälld, domarna behöver inte vara rädd för att han ska slänga sig i samma utsträckning som tidigare. Att straffen gick i mål var såklart viktigt och när domaren blåste av knappa tio minuter senare var det många glädjande känslor som gick genom kroppen. Vi hade slagit ett topplag. Vi hade vänt ett underläge. Vi hade det flyt vi saknat under säsongen. Vi hade visat att vi är ett lag att räkna med. Rodgers har fortfarande en hel del att göra med vår trupp, vi behöver bl.a stärka backlinjen med minst en ny mittback, men vi är på rätt väg. Suarez, Coutinho, Sturridge och en nyuppvaknad Downing gör att vår offensiv ser mer spännande ut än på många år, med Raheem Sterling där bakom känns det såklart ännu bättre. Vi kommer inte att ta någon CL-plats den här säsongen, men till nästa år känns det realistiskt att tro att det ska gå, om Suarez inte lämnar.

Dagens låt: Nick Cave & the Bad seeds - Jubilee street