Zombieland

Få filmgenrer garanterar underhållning i samma utsträckning som zombiefilmerna. Visst, de är mycket sällan något alldeles extra, men samtidigt är de aldrig dåliga. Trots att filmerna ofta påminner en hel del om varandra är de aldrig tråkiga, det kan alltid dyka upp nya sätt att slakta zombies och zombiesarna kan samtidigt skilja sig mycket ifrån varandra, i vissa filmer vaggar de bara framåt och känns ganska harmlösa, medan de i vissa springer och tänker. Jag och Malin har sett en hel del zombiefilmer, allt från Romeros klassiker till moderna hollywoodversioner. Igår såg vi ännu en, Zombieland, och den hörde till hollywoodvarianten. Den här filmen var lika mycket komedi som rysare och för att vara en zombiefilm var det ganska få zombies med i den, vilket var lite synd, men i stället dök Bill Murray upp i en oväntad biroll och drog upp helhetsbetyget på filmen. Karaktärerna i filmen var de vanliga, en mesig kille, en tuffare man som gillade att döda zombies och en tuff tjej, som sagt, man vet vad man får. Det här var inte en av de bättre zombiefilmerna jag sett, den var inte i klass med varken Romeros filmer eller 28 dagar senare/28 veckor senare-filmerna, men den var helt klart sevärd. Även en mindre bra zombiefilm är en underhållande film.

Dagens låt: Port O´Brien - My will is good