Studenternas

25 maj 2005 vände Liverpool ett underläge med 0-3 till seger efter straffar i Champions League-finalen mot Milan, det är det häftigaste idrottsögonblicket jag någosin varit med om. På andra plats kommer det som jag var med om i tisdags, då Bollnäs säkrade en plats på Studenternas efter att ha slagit Sandviken med 2-1. Jag har aldrig trott att jag skulle få se Bollnäs spela en SM-final, även om värvningarna till i år var väldigt bra hade jag inte en tanke på final. Som laget spelat i slutspelet har man dock visat att man absolut är en kandidat till guldet. Matchen i tisdags var otroligt häftig, jag hade nästan givit upp hoppet en bit in i andra halvlek när giffarna var mycket tillbakapressade och inte skapade någonting. Nu lyckades man ändå hålla undan och i matchens allra sista minut fick man en straff. Tidigare i matchen hade man missat en straff, precis som man hade gjort i matchen innan, därför var jag fruktansvärt nervös när Mikko Lukkarila skulle skjuta den. Vid mål skulle giffarna vara i en historisk final, vid miss väntade en oviss förlängning. Nu blev det mål och känslan när man såg bollen gå i mål är omöjlig att beskriva. Jag bara skrek rakt ut, pappa skrek rakt ut, Onkel Franken skrek rakt ut, samma sak gjorde alla de andra bollnäsfansen, som ni kan se och höra här. Lyckan på läktaren där vi och de andra bollnäsarna stod var enorm. Patrik Larsson näsbrott, som inte hindrade honom från att ställa sig i muren även på nästa hörna, Timos räddningar, Aaltonens friläge som ledde till straffen, Liukkonens straffmiss, Edlunds straffmiss, linjedomarens blockning av Villes läge, Timos utkast, SAIK:s alla hörnor, det bortdömda offsidemålet, det är så mycket som jag kommer minnas från den här matchen, men det allra starkaste minnet kommer garanterat att vara känslan när Lukkarila satte straffen i mål. Det var obeskrivligt häftigt och jag lag fortfarande när jag vaknade morgonen efter matchen. Det känns fortfarande lite overkligt att Bollnäs ska spela SM-final i bandy på Studenternas, jag tror inte riktigt att jag kommer att greppa det förrän jag står där på läktaren. Ett SM-guld vore mäktigt, men hur än finalen slutar kommer jag vara Bollnäs evigt tacksam för upplevelsen de givit mig och alla andra bollnäsfans under de senaste veckorna.

Dagens låt: Morrissey - Friday mourning