En bra festival och en dålig film

I dagarna blev det klart med nya band till Way out West, två av dem var The National och Beach House, två band som jag lyssnat en hel del på. Det är redan nu 7-8 band klara för festivalen nere i Göteborg som jag absolut vill se och det är fortfarande långt kvar innan det är dags, jag skulle tro att det kommer bli hektiska dagar, men de kommer också att innehålla underbar musik. Hittills är det Paul Weller jag ser mest fram emot, men även the XX, Local Natives, Pavement och Girls är band jag längtar till att få se. Lägg till National och Beach House så är det inte svårt att inte att jag och Malin kommer att få mycket högkvalitativ musik under de två dagarna nere i Göteborg.
Igår var det tänkt att jag och Malin skulle ha en filmkväll, men vi gav upp efter 25 minuter. Filmen vi skulle se hette Run Bitch Run, på handlingen verkade det som om det skulle vara en ganska komisk film, men det visade sig att den mest var dålig. Handlingen, om man nu kan påstå att det var någon handling, kretsade kring två katolska skolflickor, som skulle sälja biblar i en by. De hamnade i ett skottdrama och togs till fånga av en mordisk hallick. Där någonstans slutade vi titta, allt var väldigt dåligt gjort och det fanns ingenting underhållande över huvud taget i den. Vi hamnade framför Lyxfällan i stället, det finns få program som kan få en att känna sig så smart som det programmet.
Jag har lyssnat lite på Nikola Sarcevic nya skiva idag på spotify, jag gillar hans tidigare soloskivor och var därför sugen på att höra hur det låter nu när han bytt till svenska. Hans röst är fortfarande mycket bra, men hans texter kändes bättre när de var på engelska, på svenska var det ett par nödrim för mycket för att jag skulle bli så imponerad som jag hoppats bli. En helt okej skiva, men Sarcevic ska nog hålla sig till engelskan.

Dagens låt: Nikola Sarcevic - Nobody without you, bättre på engelska som sagt
'Cause you're my sunshine
To keep me warm,
You're my shelter and my hideout
In rainy days and storm