Jag och JD

På sistone har jag sett en hel del Scrubs, en mycket underhållande serie. Det finns flera anledningar till att jag uppskattar serien, en anledning är givetvis den sjuka humor man använder sig av, an annan anledning är igenkänningsfaktorn i serien. Många gånger när jag sett serien han jag känt igen mig i det som händer, JD och de andra i serien är i början av sin sjukhuskarriär och har precis avslutat sin utbildningstid, precis som jag inom läraryrket, och det finns en del likheter mellan de problem man ställs inför inom jobben. Jag började titta på den fjärde säsongen igår och där märkte jag att jag och JD har mer gemensamt. Den första saken jag reagerade över var när Dr. Cox stod och rabblade upp saker som man inte brydde sig om, han avslutade med att säga Hugh Jackman. JD:s reaktion var ungefär samma som jag tror jag skulle fått i samma läge, han tänkte nämligen: "Wolverine, hur vågar han?". Hugh Jackman är Wolverine även för mig och en sådan karaktär pratar man inte ont om.
Den andra gången jag lade märke till en likhet mellan mig och JD var när han tvingades bära möbler för att komma till jobbet. När han stod och berättade det för Turk nämnde han att det i alla fall fanns en positiv sak med att han tvingades bära, man fick sedan se ett klipp där han stod och hoppade i knäpplast. Jag har faktiskt sådan plast, fast med lite större bubblor att knäppa, under mitt skrivbord på jobbet, när jag får tråkigt eller känner mig rastlös brukar jag ta fram ett ark och smälla lite. Det är kanske inte så uppskattat bland mina arbetskamrater, men det får de ta.
Det här är inte de enda gångerna jag känt igen mig i det som händer i Scrubs, men som tur är känner jag inte igen mig i allt. Vaktmästaren på mitt jobb är inte alls lika lömsk den på sjukhuset och jag har ingen uppstoppad hund som husdjur.

Dagens låt: Ryan Adams - Everybody knows
And everything's changing so how i am to know
How i'm going to hold on to you when i'm spinning out of control
You an i together
But only one of us in love