Ny arbetsskada

Många tror att läraryrket är ett ofarligt yrke, inget kunde vara mer fel. Det här läsåret har jag gjort illa tungan, nagelbanden och fingrarna, idag var det dags för ännu en skada.
När dagen slutar ska alla stolarna upp på bänkarna, något jag ofta glömmer. Idag hade jag, som vanligt, hjälp av elever när jag lyfte upp stolarna, utan dem skulle de nog aldrig komma upp. Jag hade glömt det idag också, men en av mina elever påminde mig om missen när det var dags att gå. När jag ställer upp stolarna brukar jag alltid passa på att ställa i ordning bänkarna så att raderna är raka och snygga dagen efter, det försökte jag med även idag. I ett försök att få ordning på mittenraden drog jag ihop två bänkar, tyvärr hade jag glömt bort att det gör ganska ont att dra ihop bänkarna om man har ett finger mellan dem. Jag glömde bort att dra undan mitt vänstra pekfinger, resultatet blev att jag klämde mig mellan bänkarna. Det gjorde inte så ont, men jag fick en blodblåsa på fingret, man ser den om man tittar noga. Jag försökte beklaga mig för en elev som var kvar i klassrummet, men jag fick inte mycket till respons, hon gick inte ens med på att klassa det som ett sår. Något sår är det nog inte heller, men det är ytterligare ett bevis på att mitt yrke är långt ifrån ofarligt.
Jag har bakat mitt livs första tårta den här veckan, den har jag givetvis bakat till mina elever. Eftersom de bjudit mig på så otroligt mycket det här läsåret, både fikabröd och upplevelser, var det dags att bjuda igen. Det blev en chokladtårta med klassens namn och mina mentorelevers initialer inskrivna med kristyr, mycket stiligt. I morgon har jag min sista morgonsamling med klassen, nästa vecka är det andra aktiviteter, det känns lite vemodigt.
Ni kanske tycker att jag är enformig nu, men Buckley stannar som dagens låt idag igen.

Dagens låt: Jeff Buckley - Last goodbye
This is our last embrace
Must I dream and always see your face