Veckans lista v.20
1. Robbie Fowler - Nu har han fått sitt avsked, tyvärr gjorde inte Fowler mål i sin sista match på Anfield, men med tanke på hur många mål han gjort där tidigare så tror jag att han smälte det ganska snabbt. Återkomsten till oss förra säsongen var väldigt oväntad, men han höll en högre klass än jag trodde och gjorde några viktiga mål. Det var först när jag besökte Anfield i slutet av förra säsongen som jag insåg hur enormt stor Fowler är i Liverpool. Försäljarna utanför arenan sålde tröjor med hans bild och texten "God" och de sålde tröjorna i en enorm mängd. Publikens reaktion när Fowler värmde upp nämnde jag redan i förra veckans lista, det var ytterligare ett bevis på Fowlers storhet. Men har man gjort sådana här saker för en klubb blir man givetvis ihågkommen. Jag hoppas Fowler kommer tillbaka till klubben i någon annan roll längre fram, han hör hemma hos oss, inget snack om den saken.
2. Brandon Flowers - Jag har lyssnat väldigt mycket på The Killers den senaste veckan och de blir bara bättre och bättre. Flowers röst är riktigt, riktigt bra och passar perfekt till musiken de spelar. Trots att jag köpte deras båda skivor i veckan har jag bara lyssnat ordentligt på den senaste, jag kan helt enkelt inte sluta att lyssna på den. Jag får nya favoriter hela tiden, den senaste i raden är Bones". Det finns inte mycket annat jag kan säga om The Killers än att om ni inte upptäckt dem borde ni ta tag i det.
3. Ricky Gervais - Andra avsnittet av Extras var inte riktigt lika bra som det första, men det var fortfarande väldigt underhållande. Den här gången var det David Bowie som gästade programmet, hans gästspel var mindre än det Orlando Bloom gjorde förra veckan, men han gjorde det bra. Gervais karaktär i serien gjorde faktiskt en David Brent-liknande aktion i avsnittet i onsdags, när han tvingade sin kompis att gå fram och be honom om en autograf inför en tjej han stötte på. Om David Brent hade blivit en kändis kan jag garantera att han skulle försökt sig på sådana tricks och jag kan även garantera att han skulle ha lyckats ungefär lika bra som i Extras i onsdags. På onsdag kommer jag att missa programmet, det krockar nämligen med årets händelse, så jag hoppas att jag lyckas få ordning på inspelningen då. Jag och videoinspelningar är ingen bra kombination och chansen att jag lyckas är lietn, mycket liten.
4. Robert DeNiro - Jag hade börjat ge upp hoppet om att man skulle få se DeNiro i en riktigt bra film igen, de senaste åren har han mest gjort roller i filmer som man sett och sedan glömt bort. Idag läste jag att DeNiro ska filma med Pacino och det är verkligen ett dreamteam. I Gudfadern 2 har de inga scener mot varandra, i Heat har de en dialog med varandra inne på ett fik, men så mycket agerande mot varandra blev det inte. Nu ska de tydligen göra en film där de verkligen spelar mot varandra och det kommer att bli fruktansvärt intressant att se hur det lyckas. När man på sin gemensamma lista har filmer som Taxi Driver, Deer Hunter, Tjuren från Bronx, Gudfadern, En kvinnas doft, Scarface, Carlito´s way, Maffiabröder, Donnie Brasco och Once upon a time in America finns onekligen förutsättningarna för att filmen ska innehålla skådespeleri på högsta nivå.
5. Jean-Claude Van Damme - Min barndomshjälte var på tv i torsdags, sexan visade nämligen Street Fighter. Street Fighter är ett ytterligare bevis på att man inte ska göra filmer baserade på tv-spel, den är helt enkelt skitdålig. Van Damme gör en töntig roll och hela filmen är ett lidande. Jag minns när man började skriva om att filmen skulle göras, jag var då 10-11 år och hade Van Damme som min favoritskådis tilsammans med Arnold. Att han skulle spela huvudrollen i en film baserat på ett, tyckte jag då, jättebra tv-spel kändes helt rätt, men det blev så fel. Det var efter Street Fighter som det började gå utför för honom, han började nämligen tro att han kunde skådespela. I de filmer han gjorde innan höll han sig till en sak, nämligen fighting, men i samband med det här började han säga repliker i filmer som skulle vara antingen känslosamma eller roliga och det fixade han inte. Inget kan dock ta ifrån honom insatserna i Bloodsport, Kickboxer, Death Warrant och de andra actionklassikerna.
Dagens låt: Magic Numbers - This love
And all of my words were withheld
And not heard, I did fall
2. Brandon Flowers - Jag har lyssnat väldigt mycket på The Killers den senaste veckan och de blir bara bättre och bättre. Flowers röst är riktigt, riktigt bra och passar perfekt till musiken de spelar. Trots att jag köpte deras båda skivor i veckan har jag bara lyssnat ordentligt på den senaste, jag kan helt enkelt inte sluta att lyssna på den. Jag får nya favoriter hela tiden, den senaste i raden är Bones". Det finns inte mycket annat jag kan säga om The Killers än att om ni inte upptäckt dem borde ni ta tag i det.
3. Ricky Gervais - Andra avsnittet av Extras var inte riktigt lika bra som det första, men det var fortfarande väldigt underhållande. Den här gången var det David Bowie som gästade programmet, hans gästspel var mindre än det Orlando Bloom gjorde förra veckan, men han gjorde det bra. Gervais karaktär i serien gjorde faktiskt en David Brent-liknande aktion i avsnittet i onsdags, när han tvingade sin kompis att gå fram och be honom om en autograf inför en tjej han stötte på. Om David Brent hade blivit en kändis kan jag garantera att han skulle försökt sig på sådana tricks och jag kan även garantera att han skulle ha lyckats ungefär lika bra som i Extras i onsdags. På onsdag kommer jag att missa programmet, det krockar nämligen med årets händelse, så jag hoppas att jag lyckas få ordning på inspelningen då. Jag och videoinspelningar är ingen bra kombination och chansen att jag lyckas är lietn, mycket liten.
4. Robert DeNiro - Jag hade börjat ge upp hoppet om att man skulle få se DeNiro i en riktigt bra film igen, de senaste åren har han mest gjort roller i filmer som man sett och sedan glömt bort. Idag läste jag att DeNiro ska filma med Pacino och det är verkligen ett dreamteam. I Gudfadern 2 har de inga scener mot varandra, i Heat har de en dialog med varandra inne på ett fik, men så mycket agerande mot varandra blev det inte. Nu ska de tydligen göra en film där de verkligen spelar mot varandra och det kommer att bli fruktansvärt intressant att se hur det lyckas. När man på sin gemensamma lista har filmer som Taxi Driver, Deer Hunter, Tjuren från Bronx, Gudfadern, En kvinnas doft, Scarface, Carlito´s way, Maffiabröder, Donnie Brasco och Once upon a time in America finns onekligen förutsättningarna för att filmen ska innehålla skådespeleri på högsta nivå.
5. Jean-Claude Van Damme - Min barndomshjälte var på tv i torsdags, sexan visade nämligen Street Fighter. Street Fighter är ett ytterligare bevis på att man inte ska göra filmer baserade på tv-spel, den är helt enkelt skitdålig. Van Damme gör en töntig roll och hela filmen är ett lidande. Jag minns när man började skriva om att filmen skulle göras, jag var då 10-11 år och hade Van Damme som min favoritskådis tilsammans med Arnold. Att han skulle spela huvudrollen i en film baserat på ett, tyckte jag då, jättebra tv-spel kändes helt rätt, men det blev så fel. Det var efter Street Fighter som det började gå utför för honom, han började nämligen tro att han kunde skådespela. I de filmer han gjorde innan höll han sig till en sak, nämligen fighting, men i samband med det här började han säga repliker i filmer som skulle vara antingen känslosamma eller roliga och det fixade han inte. Inget kan dock ta ifrån honom insatserna i Bloodsport, Kickboxer, Death Warrant och de andra actionklassikerna.
Dagens låt: Magic Numbers - This love
And all of my words were withheld
And not heard, I did fall
posted by Tomas at 1:35 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home