Orutin

Det har blivit en hel del jobb idag, har fortfarande uppsatser kvar att rätta, men högen börjar sina i alla fall. Jag bröt dock av dagens arbete med en sväng ner på stan för att äta lunch med Kusen, Rajraj och Bengan. Det var buffé på Bali Garden som gällde. Det är bra ställe med god mat, men jag hade missat att de hade buffé där under veckorna. Jag är ganska ovan vid lunchbuffé, jag äter nästan alltid matlåda när det är lunch och om jag äter ute på helgerna blir det oftast tacobuffén inne på stan och äta tacos är ju alltid en typ av buffé. Nu var det thaimat som skulle ätas och det är något som jag verkligen gillar, min orutin vid att äta buffé lyste dock snabbt igenom. Jag gick fram till avdelningen där maten stod och lassade på, när jag gick och satte mig insåg jag snabbt att jag gjort ett misstag: Jag hade fyllt halva tallriken med ris. När det finns 12 olika rätter att välja mellan ser man till att man inte tar för mycket onödigt, det hade jag helt glömt bort. Det är precis som när man äter julbord, då ser man till att inte ta för mycket potatis. Även om jag nu har en elev som påstår att potatis är kanske det godaste som finns så är det inte det som är det viktigaste att få i sig när man äter julbord. Om man tar ett gäng potatisar till skinkan finns det inte en chans att man orkar få i sig revbensspjällen på slutet. Det var alltså ungefär det misstaget jag gjorde nu, jag åt så mycket ris att jag inte pallade med att äta varken nudlarna eller soppan. Så här i efterhand känns det lite småsurt, om jag nu var tvungen att äta så mycket ris hade jag kunnat göra i ordning det till middag också, det är lite jobbigare att sno ihop Bali Gardens goda nudelrätt. Jag lyckades i alla fall kämpa mig igenom två stora portioner och fick i mig tillräckligt med jordnötssås för att det vara godkänt. Kaffet på maten var ingen höjdare, å andra sidan brukar jag dricka skolans automatkaffe vid den tiden på fredagar och det är i ärlighetens namn ännu sämre.

Dagens låt: Inspiral Carpets - Move
Lying around, there's no need to lie
First it's in your heart, then it's in your eyes