Pokerkväll igen

Igår hade vi ännu en trevlig pokerkväll här i min lägenhet, återigen var det ett rejält gäng som dök upp. De som spelade den här gången var jag, Den Gamle Franken, Pokervinstförstöraren, syrran, Ronnie, Fugelsang, Fru Fugel, Liv, Papa G, Dronten och Jeppe på Berget. Precis som förra gången tog jag i lite väl när jag köpte snacks, så nu har jag några halvfulla skålar chips stående lite överallt i lägenheten, med tanke på att jag knappt äter chips kommer de nog att fortsätta att bli stående ett bra tag till.
Spelet gick i princip lika illa som förra gången, men jag blev i alla fall kvar till finalbordet den här gången. Vi hade i alla fall trevligt och spelade mellan sju och tolv. Den andra omgången blev en riktig långkörare och slutade med att jag och Papa G satt och spelade man mot man medan de andra åkte hem, ingen publikmatch alltså.
Veckan som kommer nu blir svettig av många olika anledningar. En av anledningarna är matchen på onsdag, finalen mot Milan. Det finns inte mycket som är roligare än att se sitt lag i en stor final, men det finns inte mycket som är jobbigare heller. När man ser en sådan match är man nervös från avspark till slutsignal och man kan aldrig riktigt njuta av fotbollen. Matchen i Istanbul var bland det jobbigaste jag upplevt med känslor som gick som i en berg-och-dal-bana, hoppas att matchen på onsdag blir något mer normal. Jag tänker inte tippa finalen, resultatet för mig är skitsamma så länge vi vinner, men det kommer att bli väldigt nervöst och jag kommer nog att vara en ganska stel lärare på onsdagen.
En annan sak som händer den här veckan är att jag med stor sannolikhet kommer att få besked om framtiden på jobbet, det känns också lite nervöst. Det finns inte mycket jag kan påverka där heller, det är bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa.

Dagens låt: The Killers - Why do I keep counting
If I change my way of living
And If I pave my streets with good times
Will the mountain keep on giving