Tomas hos bilprovningen

Jag har blivit väldigt förtjust att skriva rubriker med mig själv i tredje person, vet inte vad det kommit ifrån, men jag hör vidare med det idag.
I morse klev jag upp före gryningen, anledningen var att min bil skulle in till doktorn och kolla hur den mådde. Mitt första intryck av bilprovningen var det inslag av Peter och Fredde som visades i stereo för en massa år sedan, som tur är har jag itne råkat ut för en sådan person än. När jag hade min gamla ford var jag alltid nervös innan besiktningen. Det var ungefär som att bjuda kompisar på mjölk med utgånget datum(inte för att jag brukar göra det, men ni förstår säkert vad jag menar), man fick alltid sitta och oroa sig för om de skulle märka om den var lite sur. Forden hade alltid några småskavanker som jag oroade mig för att de skulle märka och det var ofta en hel del att dona med dagen innan besiktningen. Dessutom var det alltid lika jobbigt att titta på när besiktningsmännen skulle knacka på de olika delarna under bilen, det var som att rufsa till håret på någon med massvis av mjäll, det snöade verkligen ner flisor av bilen. Trots allt detta så hände det faktiskt att jag kom undan från besiktningen med bara någon anmärkning. All fordångest fanns kvar i mig idag när jag för första gången skulle in med nya, vackra volvo. Klockan var sju på morgonen när det var dags för bilen att bekänna färg. Besiktningsmannen vinkade in mig, bjöd mig på en kopp kaffe och satte igång sitt arbete. Jag brukar alltid titta på besiktningsmannens ansiktsuttryck när han kollar alla delarna av bilen, men jag märkte idag att jag inte är någon mästare på att läsa av deras miner. Han som tog hand om min bil idag såg väldigt bekymrad ut genom hela besiktningen, så jag var inställd på det värsta när han kom fram till mig för att lämna domen, nu hade jag visserligen inte märkt något fel på bilen men jag är inte direkt någon mästare på bilar heller. Den enda kommentaren jag fick var: Det ser bra ut. Sen var det bara att sätta sig i bilen och åka därifrån, inte en kommentar, inte ens ett råd om något att hålla koll på, allt var som det skulle. Jag skulle tro att hans positiva inställning till min bil har med mitt pynt i bilen att göra. Vem kan motstå säckerhetsbältesöverdrag med Liverpools klubbemblem?
Har fått ett litet återfall till punken de senaste dagarna, jag har nämligen en skiva nmed Social Distortion i bilen och på jobbet nu. Det är nog den snabbaste musiken jag lyssnat på sedan högstadiet, inte direkt mördande konkurrens med tanke på att den musik jag lyssnar på är allt annat än snabb, men det är riktigt bra. Omväxling förnöjer. Nu kommer snart Isolation Years nya, veckan efter kommer Sophie Zelmani och sen är det dags för Weeping Willows. Februari blir en bra musikmånad.

Dagens låt: Social Distortion - Reach for the sky