Isolation Years

Idag dök det upp en ny skiva här hemma, inte direkt oväntat eftersom jag beställt den, men det var ändå en positiv händelse. Skivan var Isolation Years nya, "Sign sign". Jag har bara lyssnat igenom den gång hittills, samtidigt som jag skrev i loggböcker, så jag kan inte ge en rättvis bedömning av den än, men det verkar mycket bra. Det påminner mycket om den förra skivan och det är positivt. Än så länge har jag inte hittat någon låt av samma klass som "Moses" på den förra skivan, men å andra sidan kan man inte kräva att de ska få ur sig såna låtar till varenda skiva. Jag har bara sett bandet live en gång, det var på Ume Open för ett par år sedan. Det var en ganska speciell festival för mig, dels för att jag fick se många bra spelningar, men också för att jag lyckats med konststycket att skada foten utan att göra illa mig. Helt plötsligt hade jag bara förbannat ont i ena fotknölen och sedan började den svullna. Det slutade med att jag och syrran drog hem från festivalen tidigare, vi missade MillenColin, men det kunde jag leva med. Dagen efter var det en aning bättre i foten, men jag fick gå runt med nån rosa typ av bomull i skon. Jag minns inte riktigt vad hon hade haft den till tidigare, men den fungerade bra som smärtlindrare. På söndagen var min fot fit for fight igen, lagom till att jag skulle sitta på ett segt tåg hela vägen från Umeå ner till Gävle. Senare kom jag underfund med att min fotvärk nog hade koppling till att jag spelade innebandy på hårt golv i mina pingisskor, pingisskor är ungefär lika tjocka som sockiplast. Jag testade det nämligen veckan efter och fick då ont i foten igen, inte lika ont som i Umeå, men nästan. Sedan dess har jag alltid sett till att ha riktiga skor när jag spelar innebandy och när det vankas festival håller jag mig borta från all idrott dagen innan. Musik är viktiga grejer och det får inte sabbas av onödiga skador.

Dagens låt: Social Distortion - Sick boy