Stad i stress

Jag vet att jag får skylla mig själv, är man så dum att man bokar klipptid en lördag två veckor innan julafton ska man egentligen inte få klaga över att folk stressar runt på stan, men jag klagar ändå.
Igår var jag alltså inne i Gävle för att få av mig lite hår så här inför julen. Vanligtvis brukar jag tycka om att gå på stan, gå runt och snacka, stanna på något fik och dricka kaffe, gå in i affärerna och kolla på skivor och kläder. Igår var det en pina att ta sig fram. Det var folk överallt. Det började på parkeringshuset. Givetvis kom jag bakom en bil som bestämt sig för att komma så nära hissen som möjligt, därför stannade den och väntade två minuter på att en bil skulle köra ut från en parkering som sedan övertogs av bilen framför mig. Det är en sak om bilen är på väg att köra ut, då kan man vänta, men i det här fallet hade inte ens föraren satt sig i bilen innan det blev stopp framför mig. När det äntligen blivit tomt framför mig åkte jag vidare och hittade snart en parkering. Sedan komjag till nästa bromskloss, nämligen hissen. Man brukar inte behöva vänta så länge på att komma ner, men igår tog det tid och när jag äntligen lyckades klämma mig in i en hiss så gick den åt fel håll. Jag fick följa med hissen längst upp innan den vände och åkte åt det håll som jag skulle. Väl nere bland affärerna insåg jag att mina planer på att gå och köpa jeans till mig själv bara var att glömma, det var hur mycket folk som helst inne i affärerna.
Jag vet i alla fall hur man gör om man vill bli ogillad i ett varuhus under julstressen, man åker rulltrappa stillastående. Jag har tagit upp det här tidigare på sidan, men jag kan fortfarande inte fatta hur man kan ha så bråttom att man måste springa i en trappa som redan rör sig. Rulltrappor är ett perfekt tillfälle att koppla av en stund, men i stället ska folk springa i dem för att komma fram ännu snabbare. Jag står alltid stilla i rulltrapporna och igår hördes det en ljudlig suck bakom mig när stackars julklappshandlare inte tog sig förbi i den hastighet den ville.
Till slut lyckades jag ta mig fram till min barberare och fick det avklarat. Jag passade även på att köpa kaffebönor i affären bredvid, sedan var det bara att försöka ta sig tillbaka till parkeringen. Den här gången gick dte ganska smärtfritt att ta sig upp till bilen. När jag skulle åka iväg hamnade jag bakom en bil som gissningsvis kördes av en mycket gammal person, det var i alla fall tydligt att denne inte var helt van vid att köra i parkeringshus, speciellt inte med fler bilar omkring sig. Jag har aldrig sett en bil köra så sakta förut, ibland stannade bilen helt utan anledning och det var, milt uttryckt, frustrerande. Det slutade med att jag fick köra om bilen för att ta mig ut i friheten och dte skulle inte förvåna mig om den vilsna, långsamma bilen fortfarande irrar runt inne på Nians parkeringshus.

Dagens låt: Moneybrother - What´s the use in trying