Spindlar

Tredje dagen med tidig morgon och nu börjar jag faktiskt att vänja mig hyfsat vid att kliva upp innan gryningen. Det är nog ett stort plus för mig att jag också vanligtvis är ganska morgonpigg, jag brukar inte ha problem att komma på morgonen när jag ska iväg någonstans tidigt. Det skulle säkert bli slitsamt att hålla på och kliva upp vid halv fem under en längre tid, men att göra det under en veckas tid känns överkomligt. En sak som gör mig lite förvånad är att det är ganska mycket folk i farten när jag går neråt tåget. Jag brukar bege mig mot stationen vid halv sex och på vägen brukar det vara rätt många som cyklar förbi mig. Att så många är igång så tidigt på morgonen trodde jag inte. En annan sak jag lagt märke till nu som jag inte tänkt på tidigare är de enorma spindlar som bor i tunneln vid järnvägsstationen. De har verkligen en storlek som jag inte trodde fanns bland spindlar i Sverige. Jag går bara och väntar på att en av dem ska hoppa ner från sitt nät och bita mig, precis som i Spindelmannen. Spindlar är rätt obehagliga kryp, speciellt när de börjar bli så stora som de vid stationen. En av mina kompisar hade förut en stor hårig spindel som han brukade ta fram och klappa, det skulle aldrig falla mig in att göra något sådant. Jag är uppvuxen med Spindelmannen-tidningar, där slutar mina sympatier för spindlarna. De kan vara häftiga att se på tv, men i verkligheten håller jag mig gärna på mer än behörigt avstånd.
De senaste dagarna har jag lyssnat väldigt mycket på Traste Lindéns Kvintetts skiva "Jolly Bob går i land", mycket underskattad skiva som jag varmt kan rekommendera.

Dagens låt: Traste Lindéns Kvintett – In i dimman