Fel låt på hjärnan

Att få en låt på hjärnan kan vara väldigt jobbigt. Jag minns för någon månad sedan när jag fick Petters nya singel på hjärnan, jag tycker låten är usel men ändå kunde jag inte få bort den. Ska man få en låt på hjärnan ska det vara en kanonlåt, som när jag gick runt i flera dagar med The Smiths mästerverk ”I know it´s over” i skallen. Då kan man bara gå runt och njuta, så är inte fallet nu.
I fredags hade vi förfest hemma hos mig och då lyssnade vi på några gamla nintendolåtar, det ångrar jag idag. Sedan i måndags har jag haft melodin till första banan på Super Mario Bros i skallen och det är ingen barnlek. Dels är det en ganska stressigt låt och dels är det en låt som man liksom måste trumma takten till. Jag har kommit på mig själv med att sitta och trumma med whiteboardpennor på katedern ett flertal gånger den här veckan och alla gånger har det varit just till melodin från första banan. Nu tycker jag visserligen om melodierna till många av de gamla nintendospelen, men de är knappast så bra så att man kan tänka sig att lyssna på dem speciellt ofta. Det hade kanske varit överkomligt om det varit någon av melodierna från Castlevania, de är ändå rätt lugna, att koppla av till Super Mario är verkligen inte lätt.
Idag fick jag en trevlig present av en av mina elever, en affisch med Steven Gerrard på. Den sitter numera på en hedersplats i klassrummet. Nu finns det bilder på både Fowler och Gerrard där inne, det fattas bara Kung Carra så är det komplett.

Dagens låt: Traste Lindéns Kvintett - Vad skulle man ha gjort