Veckans lista v.30

1. Eric Clapton - I morgon smäller det, då är det dags för min första Clapton-konsert. Det är i Globen jag äntligen ska få uppleva denne legend live och det sla bli oerhört kul. Jag har gillat Clapton i många år och har saknat honom på listan över de musikfavoriter jag sett live, i morgon kommer även han med på listan. De senaste dagarna har jag lyssnat på klassiker som "Layla", "Cocaine" och "Crossroads" och ju mer jag lyssnar, desto mer laddad blir jag. Det kommer säkert vara en hel del låtar som jag inte känner igen också, han har ju funnits med ett tag Clapton och jag har inte lyssnat på honom lika mycket som mina största favoriter. Jag räknar med många sköna gitarrsolon och en grym konsertupplevelse.

2. Lloyd Bridges - Det finns inte många inom komedigenren som kan få en att skratta lika mycket som Lloyd Bridges, han har gjort massvis med bra komedier och han har en tendens att ofta stå ut i dom också. Det första jag såg honom var Hot Shots-filmerna och där är han obetalbar. Han har repliker i den filmen som är så enormt bra, precis den nivå av humor som jag gillar när jag ser filmer. De som försöker ta efter de här klassiska komedierna är dömda att misslyckas. "Scary movie" var nog ett försök att efterlikna Hot Shots, eller åtminstone ett försök att komma in i samma genre, men den är inte i närheten. I veckan såg jag "Titta vi flyger" och "Nu flyger vi ännu högre", även i dom filmerna dominerar Bridgessom den virrige Macroskey. Bridges bortgång 1998 var en stor förlust för komedivärlden.

3. Jason Alexander - Ännu en rolig herre som gjort sig förtjänt av den här platsen på listan. Det är som George i Seinfeld som Alexander har tagit sig in på den här listan. Det är suveränt att man visar denna serie på tv igen, ett tag var det ingen kanal som visade Seinfeld och det kändes verkligen att det var någonting som saknades. När jag gick på gymnasiet tränade jag mycket och såg inte så mycket på tv, jag missade Seinfeld och fattade inte vad som var så speciellt med serien att mina klasskompisar var tvungna att sitta och snacka om den hela lektionerna. Nu när jag börjat se serien inser jag att det var mig det var fel på. George är mina favoritkaraktär i serien, han är både komisk och tragisk samtidigt och den kombinationen gör honom imponerande rolig. Att Jason Alexander indirekt kallade mig för missfoster i "Min stora kärlek" får jag helt enkelt tåla.

4. Johnny Cash - Jag håller just nu på att läsa sista delen av hans självbiografi och det är ingen tvekan om att Johnny Cash var en intressant person. Det är ett under att han levde så länge som han gjorde, med de vanor som han tydligen hade i sin ungdom. Jag upptäckte Cashs musik i samband med att han gjorde covern på NIN:s "Hurt" och började då lyssna på de äldre skivor han gjort, det är musik i min smak. Texterna är biljanta och det är konstigt att jag inte börjat lyssna på honom tidigare. "Big river" har jag haft på datorn i många år eftersom den har viss Weeping Willows-koppling, men det blev aldrig av att jag skaffade mig mer. Efter att ha sett "Walk the line" blev jag än mer intresserad av country och började lyssna på artister som den suveräne Kris Kristofferson, John Hiatt, Rosanne Cash och hank Williams. Jag håller nog Kris Kristofferson som den vassaste av dom alla, men Johnny Cash är inte långt efter.

5. Paul Fusco - Jag har ingen aning om hur Fusco ser ut, men hans röst känner jag väl igen. Det var nämligen han som gjorde rösten till Alf i den klassiska komediserien med samma namn. Idag hittade jag äntligen den första säsongen på dvd-box. Amazon.com hade den i sitt sortiment och nu kan jag se fram emot tio timmar av en av de allra bästa komediserier som visats i tv. Humorn i Alf är låg, precis som den ska vara. Jag såg det fanns två säsonger till att beställa också, det blir ett framtidsprojekt.

Dagens låt: Eric Clapton - River of tears