Clapton

Igår kom jag hem från Stockholm och Claptonkonserten, jag är mycket nöjd med min resa. Eftersom konserten var på kvällen fanns det gott om tid att gå i affärer inne i centrum också. Det finns ett något större utbud i Stockholm än här i Gävle, så det är skoj att besöka huvudstaden ibland och spendera lite pengar. Jag hittade en ny sorts kaffebönor, det ska bli mycket intressant att testa. Mina Espresso Habanero är snart slut, då ska jag gå in på den här sorten.
Konserten var riktigt bra, bättre än jag på förhand trodde. den första överraskningen var förbandet. Förband brukar bara vara en tråkig transportsträcka till huvudbandet. Det spelar liksom ingen roll hur bra de är, man är ju där enbart för att se ett annat band så det är ofrånkomligt att man bara vill att de ska sluta. Robert Cray Band som spelade innan Clapton i lördags var faktiskt riktigt bra. Några av låtarna höll riktigt hög klass och Crays gitarrspel var helt fläckfritt. En positiv överraskning alltså, höjdpunkter i den spelningen var "Twenty" och "Poor Johnnie".
Det var ett kort avbrott innan Clapton klev upp på scenen tillsammans med sina elva bandmedlemmar. "Pretending" var en perfekt inledning på konserten, det blev bra tryck från första tonen och när Clapton inledde sitt första solo insåg jag att jag hade en mycket bra konsert framför mig. De andra två gitarristerna på scenen var också mycket duktiga och kompletterade Clapton på ett bra sätt. Höjdpunkten i den första delen av konserten var "Old love", under den kom även Robert Cray in på scenen och hjälpte till med gitarrspelandet.
I mitten hade man ett akustiskt set som kom i precis rätt tillfälle. "Running on faith" och "Nobody knows you when you´re down and out" var höjdarna i den delen av spelningen, speciellt den sistnämnda var helt underbar.
Efter det akustiska setet kom hela bandet in på scenen igen och man drog igång en riktigt mäktig "After midnight". Avslutningen på spelningen var perfekt. Den sista halvtimmen spelades "Wonderful tonight", "Layla", "Cocaine" och extranumret "Crossroads", mycket mäktigt. "Layla" var nog hela spelningens höjdpunkt, tillsammans med "Old love". Konserten var, som sagt, ännu bättre än jag förväntat mig och jag är väldigt glad att jag äntligen fått se Clapton live. Nu är det bara att börja ladda för Laleh på fredag och sedan är det dags för Moz nästa tisdag. Jag kan inte klaga nu.

Dagens låt: Robert Cray Band - Twenty