Vikarievecka

Den här veckan jobbar jag som vikarie på en mellanstadieskola i skogarna i Hälsingland. Det är ingen tvekan om det är en hel del skillnad mellan att jobba med högstadieelever, som jag är van vid, och att jobba med mellanstadieelever. Det märkte jag ganska snabbt idag.
Första lektionen vi hade på morgonen var en läslektion, men jag började med att presentera mig så att alla skulle veta vem jag var. När jag berättat om mig, var jag kom ifrån och vad jag gjorde i deras klass frågade jag dem om det var någon som hade några frågor. Efter en kort stunds tvekan var det en liten kille som räckte upp handen. Jag frågade honom vad han hade att säga, han sade: Du är väldigt lång. Jag blev ganska förvånad över den kommentaren, dels pga att jag har en kompis som är klart längre och därför inte ser på mig själv som speciellt lång och dels eftersom jag hade väntat mig en fråga och inte ett sådant konstaterande. När jag sedan berättade för klassen att jag inte ens var bland de längsta i min klass på högstadiet blev de mäkta förvånade. Senare på lektionen var det en kille som kom fram och frågade hur lång jag var, jag svarade att jag var cirka 190 cm. Jag trodde då att diskussionerna kring min längd var avklarade, men så var dte inte riktigt.
När jag satt och åt lunch med eleverna var det en annan av killarna i klassen som tittade på mig en stund, sedan sade han: Min brorsa är längre än dig.
Ännu ett konstaterande från en elev som för mig kom ganska oväntat, men en sak är säker, när man har att göra med elever i de där åldrarna får man vara beredd på det mesta.

Dagens låt: Tindersticks - Can our love