WW-minne 4
Ett av mina allra starkaste WW-minnen är när jag såg dem live för första gången. Det skedde på Hotell Edsbyn, som inte är så litet som det låter, det är ännu mindre. Jag gick då första året på gymnasiet och hade ännu inte körkort, som tur var hade jag övertygat min syster om att hon var tvungen att köra mig. Den dagen hade hon blivit väldigt sjuk och gått hem från jobbet och var troligen inte speciellt sugen på att åka till Edsbyn på konsert, men hon hade lovat och jag hade sett fram emot spelningen i en evighet så hon hade inget annat val än att skjutsa mig.
Väl framme i konsertlokalen satte vi oss längst fram, ju närmare desto bättre. Efter en stund kom det två till killar och satte sig längst fram, den ene vände isg till mig och började snacka. Jag hade, av någon anledning, på mig en Del Piero-tröja och han som satt bredvid mig var tydligen väldigt fotbollsintresserad. Jag har aldrig varit ett stort fan av italiensk fotboll, men Del Piero var en fröjd att se när han var på topp och det tyckte även min nyvunna bekant.
Efter en stunds fotbollssnack kom så i alla fall WW in på scen och spelningen som sedan följde är den bästa spelning jag någonsin sett. Det här var mellan Broken Promise Land och Endless night, så för att fylla ut konserten hade man valt att spela några covers också. Exempelvis spelade man Another tear falls, Runaway, In the ghetto och Unchained melody(som tyvärr förstördes lite av min fotbollsvän och hans kompis som nu fått i sig några öl för mycket och provade på att sjunga med i texten, med mindre lyckat resultat).
Det var suveränt att få höra So it´s over, Louisa, Blue & Alone, Broken promise land, Failing in love och alla andra klassiker live och jag satt och njöt under hela konserten. Syrran uppskattade det hela också, trots sin svåra förkylning.
Dagen efter hade man skrivit om spelningen i vår lokaltidning, med recensionen fanns en bild på bandet. Det mesta på bilden var i mörka nyanser, det fanns egentligen bara en liten del som var kritvit och den lyste verkligen upp bilden, det var ränderna på min fotbollströja som drog till sig uppmärksamheten. Bredvid mig på tidningens bild kunde man tydligt se min syster, som samma dag som spelningen hade gått hem sjuk från jobbet.
Dagens låt: Weeping Willows - So it´s over
Väl framme i konsertlokalen satte vi oss längst fram, ju närmare desto bättre. Efter en stund kom det två till killar och satte sig längst fram, den ene vände isg till mig och började snacka. Jag hade, av någon anledning, på mig en Del Piero-tröja och han som satt bredvid mig var tydligen väldigt fotbollsintresserad. Jag har aldrig varit ett stort fan av italiensk fotboll, men Del Piero var en fröjd att se när han var på topp och det tyckte även min nyvunna bekant.
Efter en stunds fotbollssnack kom så i alla fall WW in på scen och spelningen som sedan följde är den bästa spelning jag någonsin sett. Det här var mellan Broken Promise Land och Endless night, så för att fylla ut konserten hade man valt att spela några covers också. Exempelvis spelade man Another tear falls, Runaway, In the ghetto och Unchained melody(som tyvärr förstördes lite av min fotbollsvän och hans kompis som nu fått i sig några öl för mycket och provade på att sjunga med i texten, med mindre lyckat resultat).
Det var suveränt att få höra So it´s over, Louisa, Blue & Alone, Broken promise land, Failing in love och alla andra klassiker live och jag satt och njöt under hela konserten. Syrran uppskattade det hela också, trots sin svåra förkylning.
Dagen efter hade man skrivit om spelningen i vår lokaltidning, med recensionen fanns en bild på bandet. Det mesta på bilden var i mörka nyanser, det fanns egentligen bara en liten del som var kritvit och den lyste verkligen upp bilden, det var ränderna på min fotbollströja som drog till sig uppmärksamheten. Bredvid mig på tidningens bild kunde man tydligt se min syster, som samma dag som spelningen hade gått hem sjuk från jobbet.
Dagens låt: Weeping Willows - So it´s over
posted by Tomas at 1:11 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home