WW-minne 2

Ett annat minne med anknytning till Weeping Willows är när jag och min syster var på en solokonsert med Magnus Carlson. Det var sommar och han skulle vara med på Kalasfestivalen som reste runt i Sverige och spelade på olila ställen, fyra av de fem senaste åren har den här turnén stannat till i Gävle men nu när Magnus skulle vara med hade man hoppat över Norrland helt. Däremot hade man bokat in en spelning i Dalarna, i en by som heter Säter. Efter att ha tittat lite på kartot och insett att det inte var så jäkla långt till Säter så bokade vi en varsin biljett till festivalen. Det var inga större problem att hitta till Säter och med tanke på att vi fick låna föräldrarnas bil var dte inga problem att köra, vi var framme i god tid och riktigt laddade för en bra spelning. Det tog dock inte speciellt lång tid innan vi började ifrågasätta hur man kunde lägga en festival i ett liknande samhälle, Säter var nämligen utan tvekan det dräggigaste stället jag varit på konsert i. Folk var dyngpackade och helvilda, om de inte låg och spydde så stog de och muckade gräl med varandra. När jag besökte en bajamaja för att tömma blåsan var det någon vänlig idiot som nästan höll på att välta bajamajan med mig i bara för att han hade bråttom på toaletten. Som tur var spelade Magnus först av alla, innan stället blivit överbefolkat av fulla drägg, och hans spelning var väldigt bra. De bästa låtarna från skivorna varvades med "This charming man" och det gjorde att man kunde koppla bort alla jobbiga människor runtomkring. Det var dock fler spelningar efter Magnus och när vi ändå hade åkt de där milen så tänkte vi stanna kvar och se resten. Vi såg Marit Bergman, Timbuktu, en outhärdligt tråkig Lasse Winnerbäck som aldrig slutade spela innan det var dags för Håkan Hellström. Jag hade sett Håkan tidigare och tyckte att det skulle bli kul att se honom ige, han är ingen favoritartist men hans spelningar brukar vara underhållande. Efter två låtar bestämde vi oss dock för att lämna Säter illa kvickt och bege oss hemåt, det rådde nästan kaos på området när Hellströms fans blandades med fulla människor i alla åldrar. Hade vi väntat till efter konserten hade vi tvingats lämna området samtidigt som alla anrda besökare och det ville vi helst undvika.
Även om området och besökarna var bland det värsta jag varit med om var det värt det, spelningen var suverän och jag hade inte velat missa den.Det är dock inte speciellt överraskande att Kalasfestivalen övergav Säter efter det året, de märkte antagligen att det var klart bättre att ha festvialen på Sätra.

Dagens låt: Weeping Willows - By the river