Tuesday, November 08, 2005

WW-minne 3

Det är inte många av mina kompisar som lyssnar på Weeping Willows, av de jag umgås med i Gävle är det inte någon som insett deras storhet. Därför hade jag vissa problem när jag första gången skulle se WW på krogen här i Gävle, vintern 2002. Eftersom mina kompisar varken var intresserade av musiken eller tyckte att de hade råd att se konserten var jag ett tag orolig att jag skulle få gå ensam och se dem, till slut ställde dock Henke upp som stöd.
Jag hade sett affischer nere vid åhléns att WW skulle signera skivor där under dagen, så jag tog med mig de två nyaste skivorna ur min digra WW-samling och begav mig ner till affären. Min vana trogen var jag på plats för tidigt, jag fick spendera en halvtimme inne på åhléns men passade i alla fall på att köpa en Morrissey-skiva, har för mig att det var en Best of-skiva. Det var inte speciellt många som tagit sig dit för att få träffa världens bästa band, men vi var nog åtminstone femton, tjugo personer som samlats för att få skivor signerade. WW var där i tid och efter tio minuter kom jag fram och lämnade fram mina skivor, gitarristen var inte med så hans namn saknas på skivorna men de andra skrev ner sina namn på min Into the light-skiva. När jag kom fram till Magnus, som satt sist, skakade jag hand med honom och tackade honom för musiken. Sedan lämnade jag fram hans soloskiva och frågade om han kunde signera den åt mig, det gjorde han och skrev samtidigt ber en personlig hälsning. För mig som varit stor WW-fan länge var det här ett stort ögonblick, Magnus Carlson har varit min husgud i många år så att träffa honom live var riktigt häftigt. Sen den dagen kommer jag alltid att förknippa åhléns i Gävle med Weeping Willows.
Konserten på kvällen var som vanligt väldigt bra. Jag stog längst fram och trängdes med de andra fansen, medans Henke tog en mer tillbakadragen plats långt bak. Det var väldigt svettigt i lokalen och min skjorta var dyblöt efter spelningen, men det blir lätt så när man ser en spelning i en liten lokal med många besökare. Förbandet, the Crash, gjorde ingen minnesvärd insats, men WW:s insats var fläckfri. Även om Into the light är den skiva som jag tycker är minst fulländad av WW:s skivor så var det kul att höra hur låtarna var live och de höjde sig verkligen en nivå. Somewhere är fortfarande en av mina favoritlåtar i WW:s livearkiv.

Dagens låt: Weeping Willows - Somewhere

0 Comments:

Post a Comment

<< Home