Tomas vs.Telefonförsäljare

Ända sedan jag flyttade hemifrån för drygt fyra år sedan har jag terroriserats av telefonförsäljare som försökt lura på mig det ena efter det andra. Under en period för två år sedan bytte jag förhansval på telefonen fyra gånger på bara några månader, det gick så långt att ajg inte visste vilket jag hade när jag skulle byta till ett nytt. Men det var svårt att komma med några bra argument till varför man inte skulle gå med på bytet när de som sålde påstod att de var billigast på marknaden, billigt är bra men billigast är onekligen bättre. Efter ett tag tröttnade jag dock på alla byten så jag band upp mig hos telia under ett år, därför behöver jag inte längre lyssna på alla erbjudandena som telefonbolagen hade. När jag gjort det trodde jag, naiv som jag är, att jag skulle slippa alla dessa telefonförsäljare, men ack vad jag bedrog mig. Förra veckan ringde de från tidningen GOAL, som jag prenumererat på tidigare, och försökte få med mig i klubben igen. Med tanke på tidningens nuvarande kvalitet så blev det samtalet inte långt, jag svarade helt enkelt att så länge tidningen håller den låga klass den gjorde när jag slutade så skulle jag knappt prenumerera om det var gratis.
Idag ringde nästa försäljare. Precis som alla andra började han med att presentera sig, sen frågade han i ett försök att vara trevlig hur jag mådde. Det är alltid lika roligt när de frågar den frågan, som om de skulle bry sig om hur jag mår, de ringer för att lura mig så jag antar att de hoppas att jag är jättesjuk och hallucinerar eller nåt sånt. Efter artighetsfrasen kom han till erbjudandet: Jag skulle få sex nummer av Slitz till en, enligt honom, billig summa och dessutom skulle de slänga med dvd:n Be Cool med John Travolta. För det första har jag aldrig varit det minsta ifascinerad av tidningar som Slitz, pinsamma artiklar och kändiskåta såpatjejer som viker ut sig på mittuppslaget, det finns ganska många tidningar jag hellre skulle kunna tänka mig att prenumerera på. När de dessutom slänger med Be Cool som är en av årets mest sågade biofilmer var det aldrig ens aktuellt för mig att nappa på "erbjudandet". Det blev ett tvärt nej från min sida och sedan lade jag på luren. Jag har verkligen tränat upp mig i förmågan att säga nej till telefonförsäljare nu, man får en hel del träning i det som student. Det senaste året har jag förutom de två ovan nämna tidningarna bland annat blivit erbjuden Omega 3-tabletter, strumpor, kalsonger(en klubb jag redan var med i) och ett sjukt antal olika telefonabbonemang. Jag börjar bli väldigt less på alla dessa säljare, när det ringer och man inte känner igen numret är det ju lite spännande att höra vem det är som ringer, men oftast är det en av dessa telefonterrorister.

Dagens låt: Editors - Blood