Tomas vs.Telefonbolaget

Idag spenderade jag en lång stund i telefonkö till mitt före detta förhandsval på telefonabonemanget, av någon mystisk anledning har de fortsatt skicka ut räkningar till mig så jag tänkte att det var bäst att höra efter om jag gjort något fel. Jag var förberedd på en lång stund i telefonkö så jag knäppte på en underbar skiva, Vauxhall and I, innan jag ringde. Det tog inte lång tid innan jag insåg vilken taktik man hade på telefonbolaget. De hade gjort väntan i telefonkön till en riktig utmaning, vanligtvis brukar det bara var någon enformig ton i bakgrunden och då kan utan problem lyssna på sin egen eminenta musik medans man väntar. Det här telefonbolaget hade tydligen satsat på taktiken att spela så hemsk musik under väntetiden att det skulle vara omöjligt att stå ut och i stället för att komma fram och få igenom sina klagomål skulle man lägga på för att slippa lidandet. Jag satsade dock på att var stark. De började med att spela en låt jag inte kände igen, den var usel men inte plågsam. Sen började en Barbadoslåt väsnas i telefonen, jag hade då kommit till plats 24 i kölistan så jag tänkte att jag nog skulle kunna stå ut. Det är tydligt att de som jobbade på företaget märkte att jag var en envis jäkel, för sen satte de in det tunga artileriet. När jag kom till plats fem började man nämligen spela Brandsta City Släckers i min lur och då var det väldigt nära att jag lade på och gav upp, men jag fortsatte kämpa. Jag genomled de patetiska verserna, den hemska handlappen och den pinsamma refrängen innan de äntligen avslutade tortyren och lät mig komma fram till mannen i växeln. Han lät lite förvånad när jag kom fram, troligen är det inte många som klarar av att pinas igenom all denna hemska musik i väntan på att klaga på en räkning. Så här i efterhand är jag nöjd med min insats men när jag väl satt där och hörde den där Glenn yla i luren hade jag seriösa funderingar på om det inte var vrt de där 98 kronorna i kvartalet för att slippa genomlida något som är en skam för all världens musik. Hur som helst så vann jag kampen och jag hoppas att inte sviterna av den här upplevelsen kommer märka mig allt för mycket.

Dagens låt: Morrissey - Now my heart is full