Utökat fightingbibliotek

Mina personliga favoritfilmer är Gudfadern, Reservoir Dogs, Taxi driver, Deer Hunter och Tjuren från Bronx, men det finns en annan genre som jag är fascinerad av också, nämligen fightingfilmer. Mitt intresse för dessa filmer har sin grund i mitt och Davids filmhyrande på mellanstadiet, då var skådespelare som Jean-Claude Van damme, Dolph Lundgren och Brandon Lee på topp och man lade ner en del pengar på handlinegn i filmerna också. På senare år har jag börjat samla på mig en hel del filmer där just slagsmålen är filmens huvudämne och handlingen kommer väldigt tydligt i andra, eller nästan tredje hand, och har då bekantat mig med fightingspecialister som Don Wilson, Jeff Wincott, Billy Blanks, Bolo Yeung, Jeff Speakman, Michael Dudikoff och flera andra. Igår utökade jag mitt fightingbibliotek när jag köpte Kickboxer 4, jag har alla filmer i serien utom den tredje delen nu. Huvudrollen i den här filmen spelas av Sasha Mitchell, Cody i Lugn i stormen för er som sett den serien, han är inte en av de bättre fightingskådisarna. Anledningen till att han är en aning sämre än en sån som Don Wilson är att han försöker agera, många av de skådisar jag räknade upp innan vet mycket väl om sin begränsning och håller sig till slagsmålen och försöker hålla nere antalet repliker så gott det går, det borde Mitchell försöka lära sig också.
Jag skulle aldrig påstå att de här filmerna håller hög kvalitet, men de är väldigt underhållande. I dagens actionfilmer är det bara biljakter, explosioner och specialeffekter, ofta utförs slagsmålen av skådespelare som man vet inte klarar av att utföra sådana saker och när sen scenerna är i slowmotion får man det bevisat. När man ser en film som Shootfighter så vet man däremot att de som slåss i den filmen verkligen klarar av att utföra de våldskonster som tillämpas i fightingsekvenserna och då blir det mycket mer underhållande. Dessutom brukar man i dagens filmer bygga upp någon story som oftast är riktigt usel, men i fightingfilmerna skiter man oftast i det. Basen i en fightingfilmshandling består av att huvudpersonen får en bror, förälder, flickvän, tränare eller mentor mördad eller skadad av filmens skurk och i slutet hämnas han. Ofta byggs hatet upp genom en fightingturnering, som alltid är dte enda sättet som skurken och hjälten kan mötas på. I den turnerningen vinner alltid hjälten på ett rent och schysst sätt medans skurken ofta skadar eller dödar sina motståndare, det verkligen svart och vitt i den här typen av filmer och man behöver aldrig fundera över vem som har rätt. I slutfighten brukar ofta skurken ha övertaget i början, ibland pga att man kidnappat hjältens flickvän, tränare, bror, mentor eller vän och hotar med att döda dene om inte skurken får vinna, men sedan säger skurken något elakt som får hjälten att tända till och till slut vinna kampen trots att han mottagit 25-30 sparkar i ansiktet. det är långt ifrån realitiskt, men det är inte heller det man är ute efter när man stoppar in en film från den här genren i videon.

Dagens låt: Morrissey - Alsatian cousin