Kometen

Jag har spelat pingis sedan jag var sju år, så jag är nu inne på min sjuttonde säsong som aktiv. Under den här tiden har jag spelat i tre olika föreningar, men den största delen av tiden har jag spelat för IK Kometen i Bollnäs. Jag kom dit när jag var elva eller tolv och lämnade klubben när jag var nitton år och flyttade till Gävle. Kometen var en väldigt speciell klubb att spela för, dels för att antalet spelare inte var så väldigt många och på så sätt kände man alla i klubben om man tränade aktivt som jag gjorde och dels pga föreningen Gamla Kometare som drog in pengar och höll i diverse arrangemang för att huvudföreningen skulle gå bättre. Varje år hade klubben en tävling, Kometsvärmen, och att vara med och ställa upp bord då var en riktig upplevelse. Vanligtvis brukar man vara ganska noggrann med att alla avstånd mellan borden är exakta, men när Gamla Kometarna var med och ordnade var man inte bara ganska exakta. Jag vågar nästan lova att avstånden stämde på millimetern mellan varje bord, det var nämligen precisa mätningar hela tiden, inget skulle lämnas åt slumpen. Varje år när det var tävling kom hela gänget med gamla kometare och hjälpte till med att döma, göra smörgåsar, dela ut matchprotokoll och hålla reda på klubbens yngre spelare. När man som spelare vinner en match i en tävling får man ta med matchprotokollet till sekretariatet, det var som en enda lång eriksgata när man spelade i Kometen. Efter hela väggen stog den ena gamla kometaren efter den andra och klappade en på ryggen och berömde en, man kände sig verkligen duktig där. Några av mina roligaste tävlingsvinster har kommit i hallen i Bollnäs när jag både haft släkten och hela Kometen som tittat, större stöd än så kan man inte få när man spelar på min nivå.
När man tränade nere i källaren på sporthallen, en källare som fungerade perfekt som träningslokal, var det alltid någon av dessa gamla kometare som tittade in för att se hur träningen sköttes, oftast var det en man vid namn Gunnar Asplin som hälsade på. Det var Kometens riktiga eldsjäl, han åkte runt med de yngsta spelarna på tävlingar, han var med på alla föreningsmöten och han spelade själv i veteranklasserna med en inställning som överträffade många av klubbens ungdomars. Gunnar var fruktansvärt snäll och kom alltid och frågade hur det hade gått i tävlingarna under helgen. Jag tror att antalet barn han peppat under sin tid i Kometen är väldigt högt och alla som spelade i klubben visste vem han var och alla gillade honom. I morse möttes jag av beskedet att Gunnar gått bort efter en kort tids sjukdom och det var verkligen en tråkig nyhet. Gunnar var inte speciellt gammal och han var fysiskt väldigt pigg när jag träffade honom i somras, därför kom det lite som en chock att han inte fanns mer. Det är tråkigt för alla som kommer till klubben efter det här, även om några av de gamla kometarna finns kvar än idag så kommer det inte att vara samma sak utan Gunnar. Gunnar var en unik person som jag inte mött i någon annan klubb jag varit med i, i någon annan idrott. Jag hoppas Kometen kan klara sig utan Gunnar, men de har ett stort tomrum att fylla nu.

Dagens låt: Magnus Carlson - Fossil