Henderson

När Lucas Leiva tog sin ordinarie plats på vårt mittfält gjorde han det till mitt stora förtret, jag kunde inte se vad han skulle kunna bidra med, varken då eller på sikt. Efter att han fått stort förtroende under en tid utvecklades han till en mycket stabil defensiv mittfältare. Under perioden då det gick lite tungt fick han ta mycket skit, men aldrig att han gick ut i tidningarna och beklagade sig. Han kämpade tyst på och bevisade mig och de andra tvivlarna fel. När Jordan Henderson kom till vår klubb gjorde han det med en enorm prislapp på sina axlar, trots att han var både ung och relativt oerfaren. Hans första tid hos oss blev inte heller någon succé, tvärtom fick han ofta spela ur position och lyckades inte med någonting, som av en följd blev han den nye hackkycklingen för oss fans. Det var väldigt svårt att se vad som berättigade det dyra pris vi fick betala och det var inte direkt glada miner när man såg honom i en startelva, trots att han fick ta emot en hel del negativitet under den här perioden klagade han aldrig offentligt, han kämpade på. I år har Jordan Henderson varit vår kanske jämnaste spelare, han har hittat en bra roll på mitten och bidrar både med presspel och en del offensiv kreativitet. Han verkar ha släppt pressen prislappen medförde och genom sin attityd och inställning erövrat en, enligt mig, given plats i dagens startelva. Det är imponerande med spelare som Lucas och Henderson, som har den mentala styrkan att vända det negativa till något positivt. Vi har haft väldigt många spelare som kommit till klubben, haft svårt i början och sedan liksom aldrig kommit in i det. Bara på senare år har Cole, Downing, Carroll, Dossena m.fl kommit till klubben, haft det trögt i början och sedan försvunnit. Det handlar inte bara om att de fått olika mängder med chanser, det handlar om att förtjäna chansen och om att ta den. Lucas och Henderson har gjort en imponerande resa och i Hendersons fall känns det bara som början på resan.

Dagens låt: Israel Nash Gripka - Drown