Tjurrusad

Jag var tillbaka i Stockholm igår, eller åtminstone i utkanten av staden, närmare bestämt Tullinge Flygfält. Tillsammans med närmare tretusen andra sprang jag Tjurruset. Jag fick detta event i julklapp av Ronnie och har kunnat ladda länge, igår var det alltså dags för det i särklass skitigaste lopp man kan genomföra i Sverige. På förhand visste jag inte riktigt vad jag skulle vänta mig, att jag skulle bli blöt var jag redo för, att jag skulle bli lerig hade jag räknat med och att jag skulle bli trött tog jag för givet, men hur det skulle gå till visste jag inte. Tio kilometers löpning genom grustag, badplatser, bäckar, åkrar, skogsbackar och sedan en avslutning genom ett lervatten kallat Bäverdammen senare hade jag klart för mig vad Tjurruset innebär. Det var kanske inte så jobbigt som jag hade fruktat, men det var roligare än jag trodde. Att bara släppa alla hämningar och kasta sig ner i brungrått vatten, fyllt med rötter och stubbar, för att sedan springa vidare i dyblöta skor och krypa under skitiga hinder innan målgång, är något som jag aldrig gjort tidigare och dessutom något som jag inte riktigt kunnat se mig göra, men jag hade uppenbarligen inga problem med det. Tjurruset är det sista loppet jag springer i år och jag har en känsla av att det även nästa år kommer att bli så, det är en rolig avrundning av hösten och en bra kontrast till förra helgens löpning i Lidingö. Loppet var tufft, men att få rena skor och kläder efter loppet var ännu tuffare.

Dagens låt: Soundtrack of our Lives - Broken imaginary time