Way Out West 2012

Vi kom för några timmar sedan hem från en härlig vistelse i Göteborg, det var Way Out West 2012 som var anledningen till vårt besök där nere och precis som vanligt var det suveränt.

Kvällen innan festivalen hittade vi en spelning med Magnus Carlson & Augustifamiljen. De spelade Weeping Willows, Magnus Carlson-solo, Smiths, Morrissey, The Jam, Chris Isaak, Radiohead, Billy Bragg, The Black Keys, ja jag antar att jag inte behöver nämna att jag var mer än nöjd

Efter att ha sett Oberhofer, festivalens första spelning, roade vi oss på lite olika sätt. Jag åt dyr frukt...

...medan Malin klättrade på väg.

Deportees stod därefter för en kanonspelning på den stora scenen, umebandet har onekligen utvecklats sedan jag såg dem för ett decennium sedan.

Refused stod för en av torsdagens stora höjdare. Det var tryck och högt tempo, en otroligt rolig spelning.

The Black Keys var svåra att få på bild, men deras spelning var kanske festivalens allra bästa. Svängigt, bra låtval och ett tajt band.

Pga pissväder såg vi inte så mycket av The War on Drugs, men när Billy Bragg klev på scenen kom solen och den förtjänade han. Ensam med sin elgitarr spred han både bra musik och viktiga budskap.

Vi lyssnade på First Aid Kit och Wilco på håll, för att ha kroppen redo för vad som komma skulle, kvällen hade nämligen en magnifik uppsättning i slutet.

Först ut var Feist. Fruktansvärt bra spelning, hennes röst var minst lika trollbindande live som på skiva och många av låtarna fick en annan tyngd. Skitbra!

Ja, sen så kom Bon Iver och det mesta jag skrev om Feist stämmer in här. Ett stort band gav Justin Vernons låtar en tyngd, utan att för den delen ta bort stämningen från skivorna. Skitbra!

Blur avslutade fredagen och var mycket bättre än jag trodde. Återförenade band som gör avskedsturnéer är inte alltid ett säkert kort, men här var det full energi från start och Damon Albarn kunde fortfarande få med sig publiken i låtar som Parklife, Tender och Song 2.

Lördagen var lite lugnare. Yelawolf, Ben Howard, Looptroop Rockers och Laleh spelade innan det var dags för hela festivalens nördigaste och mest spektakulära händelse...

...Kraftwerks 3D-föreställning.

Så det var bara att dra på sig glasögonen.

Något som runt 25000 andra också gjorde.

Showen var jättehäftig, speciellt under de två första låtarna, och även om jag har lite svårt för låtar som blir uppåt kvarten långa hade jag aldrig tråkigt under den här spelningen. En rolig idé och det här var första gången jag verkligen uppskattade 3D, klart bättre hos Kraftwerk än hos SF.

Dagens låt får bli klippet här ovan, ett utdrag från magnifika The Black Keys!