Utpumpad

I lördags var jag med om riktig pärs, den var dock helt självvald. Vi hade i korplaget bestämt att vi skulle ställa upp i Vildmarksmilen här i Gävle, ett terränglopp som går i Hemlingby. Det fanns två lopp att välja mellan, ett på 10, 7 km och ett på 15, 7 km. Eftersom jag ska springa Lidingöloppet tillsammans med Ronnie i september kände jag att jag var tvungen att springa det långa loppet, för att få träning till kommande uppgifter. För några veckor sedan var jag uppe i Hemlingby för att prova banan, men så fort jag kom in på 15 km-slingan vände jag, det var så blött att det inte fanns en chans att det var där vi skulle springa. Det skulle dock visa sig att det var precis där vi skulle springa, det visade sig också att det som jag trodde var för blött bara var en enkel inledning på en mil av bäckar, gyttja, myrar, rötter, stenar, högt gräs och bitvis tendenser till stigar. De första tre kilometerna var det fast mark, när vi sedan vek av in på den långa slingan var det inget ovanligt med gyttja upp till knäna och den milen som följde är nog det jobbigaste jag varit med om. Det var inte förrän det var två kilometer kvar som man fick fast mark under fötterna och då var man så trött att det inte fanns någon kraft kvar att springa med. Avslutningen av loppet var inte mindre jobbig, då det sista som väntade var löpning uppför en slalombacke, innan man fick slänga sig på marken och försöka samla lite energi igen. Det kändes otroligt bra att gå i mål och även om det var fruktansvärt jobbigt var det roligt att prova på loppet.
På kvällen blev det en mer njutbar prövning. Jag och Malin var i Växbo och åt en trerättersmiddag på Växbo Krog, det var tveklöst en av de godaste middagar jag någonsin ätit. Inte nog med att det var fantastiskt gott, man fick dessutom stora portioner och det passade mig bra efter löpningen. Om jag suckade av trötthet och utmattning efter loppet, suckade jag av mätthet och nöjdhet efter middagen. Man kan lugnt säga att jag somnade ovaggad på kvällen när vi kom hem.

Dagens låt: The Libertines - Time for heroes