Tack Dacke!

Min kanske största hockeyidol genom alla tider lade idag skridskorna på hyllan, spelaren jag menar är givetvis Andreas Dackell. Jag var elva år när Brynäs spelade SM-final mot Luleå och jag följde alla matcher med stor entusiasm, jag hade faktiskt lyxen att få se en av matcherna på plats. Hur som helst, i den femte och avgörande finalen vann Brynäs med 3-1 och det var just Dackell som gjorde de två första målen, speciellt det andra minns jag mycket väl, då han kom med sin högerfattning och slog in pucken på volley. Dagen efter segern hade jag en tröja på mig i skolan där jag skrivit Dackells namn och hans nummer, 12. Sedan dess har han haft en speciell plats hos mig och jag har följt honom både i landslag och i NHL, när han sedan kom tillbaka till Brynäs och elitserien blev jag givetvis mycket nöjd. Han har alltid varit den spelare jag applåderat mest åt under lineuperna och den spelare som jag följt mest noggrannt under matcherna. Det känns väldigt tråkigt att det är en skada som sätter stopp för Dackells karriär, men 39 år gammal om med över 20 säsonger på toppnivå vore det konstigt om kroppen inte började bli sliten. Jag hoppas verkligen att Dacke får en rejäl avtackning på tisdag, när den femte semifinalen spelas i Läkerol Arena. Då kommer jag att vara på plats och det skulle kännas bra att få ge Andreas Dackell en sista, rejäl applåd, som tack för alla de fina minnen han givit.

Dagens låt: Glasvegas - You