Kung Carra

Jag beställde härom veckan nästa säsongs bortatröja, en mycket stilig, svartgrå skapelse som jag personligen gillar bättre än årets vita bortaställ. Precis som vanligt har jag valt att ha nummer 23 på ryggen, med Kung Carras namn ovanför. Carragher har inte så många säsonger kvar på toppnivå, som om några år kommer jag nog bli tvungen att fundera ut ett nytt namn att ha på tröjans baksida. Jag tror och hoppas att det kommer att finnas spelare som Carra i vår trupp i framtiden, alltså lokala förmågor med hjärta för klubben, som dessutom håller den allra högsta internationella nivån, som Carra gjort under många av sina säsonger hos oss. Den bild som allra tydligast beskriver Carras storhet är från förlängningen i CL-finalen 2005. I samband med ett inlägg sträcker han ut en ljumsken och får behandling för det, bara minuten efter kommer ännu ett inlägg och Carra gör en likadan brytning igen. Man ser på honom hur ont det gör, samtidigt ser man också hur han inte tvekar en sekund när han gör brytning. Klubbens seger är viktigare än smärtan. När straffarna är över och vi står som segrare är Carra den som är först framme hos straffräddande Jerzy Dudek, trots att hans ben knappt kan bära honom när segern ska firas. Att se honom stå där och luta sig mot ett staket för att benen ska orka är min bild av en legend. En spelare som alltid gjort allt för klubben. Kanske kan Martin Kelly bli en sådan spelare med åren, precis som Carra är han en lokal spelare, egentligen mittback men får börja etablera sig på kanten. Carragher har åtminstone en säsong kvar, kanske två, sen är det nog dags för honom att stiga åt sidan som startspelare, men kanske kan han hålla som backup i ett par år innan han ska ta en annan plats i vår förening, för han måste bli kvar i någon utsträckning. I dagsläget skulle jag nog säga att Dirk Kuyt är mitt andrahandsval på tröjan. Han är inte född och uppvuxen i Liverpool, men han besitter många av de egenskaper som Carra har. Han har hjärtat, han slutar aldrig kämpa och springa. Han har brister i sin teknik, precis som Carra, men han kompenserar det med andra spetskompetenser. Ingen boll är förlorad för honom och det är ingen slump att han alltid är först på returerna som motståndarmålvakterna släpper. Den här säsongen har varit tung för klubben, speciellt innan King Kenny tog över rodret efter Hodgson, men Kuyt har fortsatta att kämpa, aldrig har han gnällt i pressen över lagets resultat. När den där spanjoren lämnade oss för ryssarna började Kuyt ta ett ännu större ansvar och har gjort en hel del viktiga mål, tillsammans med Suarez och till viss del även Carroll har han bidragit till att vår offensiv blivit bättre, detta trots att Gerrard varit skadad. Dirk Kuyt är ett föredöme som fotbollsspelare.

Dagens låt: Glasvegas - It´s my own cheating heart, halvvägs in i klippet från spelningen på Cirkus härom året. Om en och en halv vecka är det dags igen.