Mästarnas mästare

Ikväll fortsätter Mästarnas mästare, antagligen det bästa svenska tv-programet som gjorts de senaste åren, tillsammans med fyrans Så mycket bättre. De här två produktionerna har gemensamt att de fungerar som hyllningar till personer som verkligen förtjänar det, man får dessutom följa personer som verkar trivas tillsammans och därigenom läggs inte grunden i programmet inte på konflikter utan på inbördes respekt. Årets omgång av Mästarnas mästare såg på pappret lite småtråkig ut från början, men tre avsnitt in i serien är den tesen överbevisad. Jag har alltid gillat George Scott, han ger ett oerhört sympatiskt intryck och har gjort en imponerande resa i sin karriär. Robert Prytz hade jag noll koll på tills dess att jag läste en text om honom i Offside, efter den tycker jag alltid det är roligt när han får synas. Tyvärr har dessa två åkt ut redan, men det finns många bra namn kvar. Hanna Ljungberg är en spelare jag alltid gillat. Det som hon och de andra i Umeå IK gjorde för svensk damfotboll kan inte överskattas och även om jag själv inte följde det aktivt kan jag inte undgå att imponeras. Ingemar Stenmark är imponerande att skåda, dock inte lika rolig att lyssna på. Pekka Lindmark är hans raka motsats, inte så imponerande i fysiken, men ganska rolig. Nu är det inte bara deltagarna som gör det här programmet bra, jag tror inte jag sett en tv-produktion med bättre musik än den här. De senaste avsnitten har man bland annat haft med band som The National och Band of Horses i inslagen och det kan man ju inte annat än uppskatta. Ikväll fortsätter kampen om titeln i Mästarnas mästare, men det känns ganska oväsentligt men som vinner, det är vägen dit som är det underhållande.

Dagens låt: The National - Mistaken for strangers