Framtidstro

Djimi Traore, Gregory Vignal, Paul Konchesky, Philip Degen, Andrea Dossena, Josemi, Jan Kromkamp, Mohammed Sissoko, Christian Poulsen, Igor Biscan, Salif Diao, Damien Plessis, Abel Xavier, listan över dussinlirare vi värvat till vår trupp det senaste decenniet kan göras lång. Spelare som kostat pengar, om inte i övergångssummor så i för höga löner, men inte bidragit på något positivt sätt i klubbens utveckling. Dessa spelare är en anledning till att man som supporter blir varm av att, som i gårdagens drabbning med Arsenal, se John Flanagan, 18 år och född i Liverpool, Jack Robinson, 17 år och född i Warrington vid Mersey river, och Jay Spearing, 22 år och född i Wallasey utanför Liverpool, komma in och göra enastående insatser. I stället för att fylla truppen med inköpta spelare som inte håller måttet har Kenny Dalglish fyllt på i laget med spelare som tagit sig vägen genom akademin och det är mycket roligt att se. Nu är det givetvis för tidigt att dra för stora växlar av de två senaste matcherna, men John Flanagan har där visat att han har förmågan att stänga sin kant även om motståndarna heter Manchester City och Arsenal. Hur bra han egentligen är kommer vi få se prov på under avslutningen av säsongen, för så länge Glen Johnson och Martin Kelly är borta kommer han förhoppningsvis få fortsätta i startelvan. Att han håller klass defensivt har han redan visat, det ska bli oerhört intressant att se hur väl han står sig offensivt. Han är såklart långt ifrån en färdig spelare, men hans intåg i laget känns väldigt positivt och han har redan visat mer än spelare som Degen, Josemi, Xavier och Kromkamp som tidigare spelat på hans plats i laget. Jay Spearing har, med god uppbackning av min gamla hackkyckling Lucas Leiva, visat hjärta på mittfältet de senaste matcherna och börjar mer och mer framstå som duglig truppspelare. Han är inte tillräckligt bollskicklig för att konkurrera om en ordinarie plats i vårt lag, men vid skador kan han bevisligen komma in och göra ett bra jobb, bättre än Sissoko, Poulsen, Plessis, Diao och Biscan, som tidigare tagit oförtjänta platser på vårt innermittfält. När Aurelio, som vanligt, fick gå ut skadad igår kastade Dalglish in Robinson på vänsterbacken. I stället för att, som Hodgson garanterat gjort och säkert Rafa också, göra en rokad i backlinjen och flytta ut Carra på kanten och ta in Kyrgiakos i mitten bytte han alltså in en oprövad 17-åring. Robinson ställdes mot Theo Walcott, en spelare som skrämt många ytterbackar, även om han i mina ögon är en aning överskattad. Robinson höll jämna steg mot Walcott och det var väldigt få inlägg som tog sin i straffområdet, desto fler som stannade på den nye ynglingens utslängda ben. Vänsterbacken är en riktig jobspost för oss och har så varit under många år. Traore, Dossena, Vignal och Konchesky är exempel på spelare som försökt göra någon nytta på positionen och det kommer garanterat att värvas en ny spelare på positionen i sommar. Precis som med Flanagan är Robinson givetvis långt ifrån en färdig spelare och alldeles för ung för att ta en plats än, men i stället för att vi ska värva någon billig legoknekt som spelar för pengarna och inte för märket på bröstet verkar han vara ett bra alternativ. Matcherna mot CL-jagande City och titeljagande Arsenal har bidragit till en ökad framtidstro. Om vi skeppar ut allt dökött i sommar(Poulsen, Konchesky, Jovanovic, Degen, Kyrgiakos, Cole), värvar tre, fyra klasspelare (vänsterback, mittback, tempostark kantspelare och spelskicklig centralmittfältare förslagsvis), vilket ägarna verkar vara villiga till, och låter lovande local lads bredda truppen ser det riktigt spännande ut. Det kommer dessutom att kännas som Liverpool och gör att man kan hoppas på lokala förmågor efter Gerrard- och Carragher-epoken.

Dagens låt: Edward Sharpe & the Magnetic Zeros - Carries on