Bollnäs-Sandviken 8-2

Det kändes nästan overkligt när jag stod på Sävstaås igår och tittade mot resultattavlan, 8-2 till Bollnäs mot Sandviken i en semifinal är för bra för att vara sant. Att siffrorna dessutom var i underkant om man ser till spelet gjorde inte det hela sämre. Jag och pappa har gått och tittat på bandy i Bollnäs under hela min uppväxt, vi har sett Bollnäs spela i ettan mot lag som Karlsbyheden, Grängesberg, Västanfors och Härnösand, vi har sett hemmaförluster mot lag som Skutskär och Karlsborg och nu stod vi tillsammans med Onkel Franken på läktaren och såg Bollnäs utklassa favoriterna till SM-guldet. Det var helt fantastiskt. Redan i halvtid, vid ställningen 2-1 till Bollnäs, tyckte jag att de presterat den kanske bästa bandyn jag sett och i den andra halvleken gick man sedan ut och spelade ännu bättre. Det var ett glädjerus utan dess like på läktaren och det klappades vilt under matchens slutskede. Nu är det långt kvar av den här semifinalserien och om SAIK vinner i morgon är det de som är i förarsätet igen, Giffarna måste trots allt fortfarande vinna en match i deras skrytbygge innan man kan börja fundera på en resa till Uppsala och Studenternas. Hur det än går i de resterande matcherna så är jag övertygad om att gårdagens match är något jag aldrig kommer att glömma. Söndagseftermiddagen då Bollnäs spelade som Sveriges bästa lag och lekte med ett lag man inte slagit på ett par år, för bra för att vara sant, men sant var precis vad det var.

Dagens låt: Conor Oberst - Nicorette