Värk

Badmintonen jag spelade förra helgen tog hårdare på min kropp än jag första trodde den skulle göra, visst hade jag räknat med träningsvärk, men jag hade inte räknat med att den skulle sitta i så fruktansvärt länge.
I söndags, dagen efter mina matcher kände jag lite i baksidan av låret när jag vaknade. Jag blev lite förvånad att det inte kändes på fler ställen, men det var bara det att jag inte utsatt de andra ställena för påfrestning än. När jag på måndagen knallade ner för trapporna i min uppgång märkte jag att mina vader också fått slita rejält när jag spelade, det var nämligen ganska plågsamt att gå i trappor. Den allra värsta värken märkte jag när jag kom till jobbet och skulle börja bära några böcker, min axel hade tydligen inte hämtat sig riktigt från badmintonen och började att säga ifrån. Jag fick helt enkelt bära med en arm. När jag sedan försökte träna på gymmet efter jobbet var de övningar jag kunde köra klart färre än vanligt, min axel ta igen sig och inte alls anstränga sig. Att badminton var jobbigt visste jag och viss träningsvärk var jag förberedd på, men jag hade inte väntat mig att den skulle sitta i så länge. När jag försökte träna igen igår var axeln nästan redo att anstränga sig igen, men det var motvilligt som den kom igång. Idag är det flesta sviterna av badmintonspelandet borta, om jag spelar fler gånger tror jag att jag ska försöka komma ihåg att stretcha när jag är färdig, då kanske jag slipper lida efteråt.

Dagens låt: Moneybrother - Brännö serenad, suverän cover.
Det är mitt eget fel
Vad som än hände med mitt hjärta
För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna
Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan