Biodags

Idag var det dags för mig att se Spider-Man 3, det gjorde jag här i Gävle i Filmstadens stora salong. Med mig hade jag Den Gamle Franken, Pokervinstförstöraren, Kusen, Hasse Holmqvist, Liv och Rajraj. Jag var väldigt förväntansfull och jag tror inte att reklamen känts så lång någon gång tidigare. Att man dessutom spelade min hatreklam två gånger gjorde inte det hela bättre, reklamen jag menar är den där för nåt telefonbolag när två gula tomtar står och pratar och låter illa. Jag tål inte den reklamen och skulle helst slippa den, så när den var över och sedan kom tillbaka var det att testa mitt tålamod rejält. Filmen kom i alla fall igång till slut, inledningen som är på Marvel-filmer känns alltid lite speciell, när Marvel kommer upp och en serietidning börjar bläddra.
Drygt två timmar senare var filmen slut och jag är nöjd med vad jag fick se. Det här var den bästa filmen hittills, klart bättre än den första och en aning bättre än den andra. Det var några saker som jag inte gillade med den här filmen, egentligen småsaker, men det var ändå saker som störde mig. Till att börja med har jag väldigt svårt för det där med att Spider-Man alltid ska behöva hoppa förbi en gigantisk, vajande amerikansk flagga när han ska bege sig in i viktiga slagsmål. En scen på en jazzklubb blev lite överdriven, man tog det ett steg för långt och det störde mig. Slutligen störde jag mig också på att Spider-Man, helt i onödan, surfar fram på en bildörr i en fight. Annars är jag nöjd.
Tobey Maguire gör en kanoninsats som Peter Parker, under en period i filmen är han dessutom lite lik Conor Oberst i Bright Eyes. Kirsten Dunst är perfekt som Mary Jane och Topher Grace passade faktiskt bra som Venom. Jag hade gärna sett att han fått lite mer plats i filmen. Thomas Haden Church var en bildlik Sandman, som jag tycker man borde givit lite mer plats också. Hans bakgrund och anledningen till att han hamnat i trubbel kom lite i skymundan och det var synd. Det blev lite väl mycket med tre skurkar, man han aldrig få någon riktig relation till dem, det hoppades lite för mycket. Mer Venom och Sandman hade gjort mig mer nöjd, men det hade å andra sidan gjort filmen ännu längre. Det jag gillade allra mest med filmen var slutfighten, den var schysst filmad och kändes som om den skulle kunnat vara med i en av serietidningarna. Jag gillade det mörka i filmen, när Peter Parker drabbas av den mörka dräktens bieffekter. Ett tag blir det lite överdrivet med hans beteende, speciellt en scen när han går på gatan, men man köper det ändå. Dessutom måste jag säga att den svarta dräkten faktiskt är mycket coolare än den rödblåa som han vanligtvis har, det tyckte jag redan när jag var liten och den svarta dräkten kom in i serien och så var det även i filmen.
Spider-Man 3 är en film man bör se, även om man inte är serienörd.

Dagens låt: The Smiths - Heaven knows I´m miserable now

In my life
Oh, why do I give valuable time
To people who don't care if I live or die ?