Fjällresan

Deh här veckan blir det ingen veckans lista, i stället kommer en redogörelse över mina första dagar i fjällen.
Det var med min klass som resan till fjälls gick, det var tänkt att det skulle vara en hemlig tur, men det var inte jättemånga som blev förvånade när vi stannade till utanför en stuga ägd av en av elevernas föräldrar. Jag ahde försökt ljuga om att jag inte visste var vi skulle, men de genomskådade mig åtminstone en veckan innan resan var. Till stugan åkte vi buss, specialdesignad med 92 och Arbrå, för att verkligen visa att det var den bästa klassen som var på vägarna. Fyra timmar i en buss brukar lätt kunna bli lite småsegt, men vi höll oss sysselsatta hela tiden, med allt från kortspel till stickning(jo, det är sant, jag lärde mig göra nån enkel typ av stygn, skulle kanske inte klassa mig som expert än). Jag passade även på att sova lite grand, det var tur eftersom det inte skulle bli så mycket mer sova den här helgen. När vi kommit fram installerade vi oss i en varsin stuga, tjejerna i en och killarna i en. Jag fick ett eget rum i killarnas stuga, klart mer bekvämt än de liggunderlag jag var inställd på att spendera mina sovande stunder på. Efter en snabbis rappakalja var det dags för den första skoterturen, så att vi fick bekanta oss lite med fjällen runtomkring stugan. För mig som var fjällrookie var det onekligen häftigt att se alla berg och all mark, det var större än jag väntat mig. På kvällen blev det lite UNO-spel(det skulle bli mer av den varan) innan det var dags för vad jag trodde var läggdags, där hade jag fel. Klockan var kring halv två när jag och några andra av killarna gick upp till stugan, där jag och de tio killarna som var med skulle sova. Det blev en extra omgång kortspel innan jag lade mig för att sova vid tresnåret, de andra grabbarna hade dock inte en tanke på att sova än på ett tag. Även om jag hade ett eget rum hade jag inte problem att höra dem smida planer om vad de skulle göra med mig när jag somnat, allt från nedkletning till att de skulle pissa i mina skor. Nu blev det inget av de där planerna, men det kändes inte helt tryggt att blunda. Halv sex gick jag ut och upplyste mina huskamrater om att det faktiskt var ett par dagar kvar av resan och att det kanske inte vore oklokt att sova åtminstone någon timme första kvällen också. När klockan var sex var det hyfsat tyst i stugan och vi fick åtminstone tre timmar sömn innan solen letade sig in genom fönstren och påminde oss om att man inte kan sova bort en fjällresa.
Den andra dagen bestod av en lång skoterresa ut till en sjö. Där pimplades det fisk och grillades korv. Vi gjorde även ett försök att åka renskinn nedför en brant backe som fanns i anslutning till sjön, det gick mindre bra. Det slutade med att vi fick gå ner i stället för att åka, men det blev en promenad av det hela i alla fall. Några timmar senare åkte vi tillbaka till stugan, då var det dags för min stora insats under helgen. Barnet till ägaren av en grannstuga ville ha med mig att åka trickskidor, de som känner mig vet att jag och skidor är en dålig kombination. Trickskidor tyckte jag, innan gårdagen, såg ganska enkelt ut, så jag tänkte att jag kunde ställa upp för den lilla grabben som ville ha lite sällskap i backen. Föga anade jag att det skulle komma en publikanstormning när det var dags för mig att åka i backen. Givetvis var det en av de andra ledarna som tipsade mina elever om att deras lärare var på väg att ta på sig ett par skidor för första gången på tio år, så de lämnade filmtittandet och ställde sig i stället och tittade på när jag gjorde mig redo för en tur i backen(eller backe kanske är att ta i, det var tio meter att åka). När jag fått på mig skidorna skulle jag få lite draghjälp upp på toppen, jag fick ett par stavar som stödhjälp och dessa tog två elever tag i för att dra upp mig. När de drog ramlade jag pladask på marken, skidorna var mycket halare än jag trodde. Det var som att åka skridskor i uppförsbacke, dvs. omöjligt för mig. Efter drag och knuffande var jag uppe på toppen av den förhöjnad som då kändes väldigt skräckinjagande, men hur svårt kunde det egentligen vara att åka några meter på ett par skidor? En av mina elever insåg före mig hur det skulle sluta, så hon var snabbt framme med en hjälm som jag fick låna. När hjälmen var på plats och elevernas kameror var redo tog jag fart oxch åkte, i två meter, sedan ramlade jag. Jag var lite nervös för hur jag skulle stanna när jag kom ner, det var ett problem ajg inte behövde bekymra mig över, jag var inte ens nära att stå på fötterna till backens slut. En av mina elever fick med hela mitt åk på film(inte specieltl slitsamt för minneskortet i alla fall) och jag skulle misstänka att jag inte har sett det för sista gången.
Efter min trickskidstur blev det några timmar i solen, väldigt, väldigt skönt. En sol och en renfäll kommer man långt med när det gäller avkoppling, för mig som inte är nån sommarmänniska var detta klart mer behagligt än en dag på stranden om sommaren då man steks och svettas. När solen gömt sig bakom en gran var det dags för mig att beträda köket. Köttfärsstekning och gurkhackning klarar jag, även om eleverna felaktigt påstod att köttfärsen var lite stark och att gurkbitarna var för stora. När maten intagits inleddes mitt livs längsta UNO-spelande, vi satt med UNO från klockan åtta till framåt tre, med några små avbrott. Jag hamnade i ett väldigt svårt spel när två av mina elever inledde en pakt för att ge mig så många pluskort som möjligt, vilket krävdes för att de skulle rå på mina UNO-skickligheter. Det hela började med att jag och en elev började ge varandra varenda pluskort vi kom åt, tyvärr fick hon med sig en bundsförvant, medans min bundsförvant valde att gå och lägga sig. För mig som alltid kör renhårigt när vankas kort och sällskapsspel(titta på andras kort eller lägga dubbelt skulle aldrig falla mig in) blev det givetvis en knivig situation när korten mystiskt bytte ägare och när spelet sumerades hade jag faktiskt förlorat. Nu fick jag en välförtjänt revansch när vi spelade igen dagen efter, men lördagens match blev en förlust.
Klockan halv fyra var det läggdags, men sömn blev det nog inte förrän en timma senare då det blivit lugnt i stugan.
Bondblodet och solen drog upp mig vid åtta, men jag såg till att ligga och dra mig nån timme innan det var frukost. Efter frukosten var det dags för resans sista skotertur, den här gången åkte vi ut till en mindre sjö och fiskade(jag spelade UNO i stället för att fiska). Resan ut till sjön var också inledningen till ett snöbollskrig. Det hela började med att jag fick snö över mig när jag spelade UNO, från flera olika håll, sedan började även mina UNO-motståndare att kasta snö på mig, kanske att jag råkade kasta lite på dem också och kanske att jag råkade se till att den jacka vi använde som spelunderlägg blev lite extra blöt. När vi åkte hem var det i alla fall fullt snöbollskrig mellan oss medpassagerare på skotrarna och jag måste nog erkänna att jag förlorade det slaget. Bland annat fick en av mina elever in en ganska så ren träff i pannan på mig, jag fick in en bra på honom också, men inte riktigt lika bra.
När vi krigat klart var det dags för hemresa. Den första delen av bussfärden var mindre behaglig, vägen var krokig och för första gången på massvis av år kände jag mig lite åksjuk. När vi kom ut på den större vägen så var det lugnt igen och resten av hemresan flöt på utan bekymmer.
Hela helgen var kanon, jag hade mycket roligare än jag trodde man kunde ha i fjällen. Man behöver(bevisligen) inte kunna åka skidor för att uppskatta en helg i fjällvärlden, det räcker med bra sällskap och det hade jag nu. Om det hade blivit en lista den här veckan är det ingen tvekan om vilka som skulle haft förstaplatsen, den saken är säker.

Dagens låt: Pelle Carlberg - Even a broken clock (is right twice a day)