Pulka och bil

Idag har jag varit på friluftsdag och som ni märker tog jag mig hem levande, även om jag har vissa skavanker. Jag hade dagen till ära letat fram min gamla pulka, eller i ärlighetens namn ska jag väl äga att det var morsan som letat fram den, men med var den. När vi kom fram till platsen där vi skulle åka märkte jag snabbt att jag aldrig skulle våga kasta mig utför branten med min vindsnabba farkost, det var riktigt brant. I stället drog vi fram en madrass av något slag, på den kunde man åka många och det gick inte lika snabbt. Efter ett par åk blev man ganska hungrig och backen byttes mot ett tält där det grillades korv, jag är inte mycket för korv, men när den grillas över öppen eld utomhus är den god. När maten var avklarad och jag lämnat min vaktpost vid elden begav jag mig åter upp mot backen. Två åk senare var jag rätt mörbultad efter två rediga vurpor tillsammans med några elever på en matta. Jag har under dagen märkt att jag har en aning för långa ben för att åka pulka, det är svårt att undvika att de hamnar utanför och fungerar som broms/snöspruta. Nu är det troligtvis ett tag till nästa gång jag sätter mig i en pulka och det är tveksamt om jag kommer ihåg det då, men det är å andra sidan ganska givet att pulkor inte görs för oss kring 190 cm. Det var hur som helst en kanondag, med bra väder och roligt folk. Bra avslutning av veckan.
När dagen var över satte jag mig i bilen och åkte hemåt, med Paus i högtalarna. "Det här är jag, ett undantag" Det är rätt mycket som händer just nu och det är inte alltid helt enkelt. Speciellt inte när man inte vet vad man vill. Samtidigt är det man vill inte alltid det man får. Bilresan till Gävle är en bra stund att samla tankarna, men den är också en av anledningarna till att jag måste samla tankarna. Men det är mycket nu. "I någon sång, nån gång, ska jag berätta allt".

Dagens låt: Paus - Snöängel