Weeping Willows tillbaka

Jag har skrivit om min beundran för Weeping Willows här massvis av gånger, så jag hoppar över den delen den här gången. I stället går jag rakt på sak, jag har köpt Weeping Willows nya singel. Det är alltid något av en högtidsstund när WW kommer ut med ny musik, den här gången kom det dessutom lite oväntat. Senast igår var jag in på deras officiella sida och kollade, där stod det att singeln skulle släppas den tredje januari, alltså i morgon, och hade det inte varit för att jag var ute efter en The Jam-skiva hade jag aldrig ens gått in på åhléns. Anledningen till att jag var på stan var för att ta en wayneskaffe med Kusen, eftersom åhléns ligger vägg i vägg så tog jag en tur ner till deras skivavdelning. Vanligtvis är skivutbudet i affären inte mycket att ha, mest skräp. En affär som har fler skivor med Crazy frog än med Smiths kan man inte riktigt ta på allvar och egentligen förstår jag inte hur jag kunde föreställa mig att de skulle ha en skiva med The Jam, men det var tur att jag var så dum. När jag insett att jag inte skulle hitta den skivan jag var ute efter gick jag bort till singelstället och tittade, där hittade jag WW:s skiva och det är ingen överdrift att påstå att jag blev rätt nöjd då.
De två låtarna som är med på singeln är "The burden" och "The moon is my witness", två titlar som känns ganska typiska för WW. Jag har lyssnat igenom låtarna 10-15 gånger nu och de växer hela tiden. För tillfället tycker jag att andraspåret är den bästa av de två låtarna, men det kommer nog att hinna ändras ett par gånger under morgondagen. Fullängdaren "Fear and love" släpps på min 25-årsdag(bara en sån sak) och det smakprov som jag tagit del av idag gör att jag nu längtar ännu mer till den dagen. Det är ingen risk att man råkar ut för åldersnoja när sådana händelser sker på ens födelsedag.

Dagens låt: Weeping Willows - The moon is my witness