Tomas vs. kopiatorer

Det finns vissa maskiner här i världen som helt uppenbart är ute efter att sabba mitt tålamod. Skrivare är en sådan maskin som alltid, och då menar jag verkligen alltid, ska strula när jag använder dem. Det är dock en maskin som är värre än alla de andra tillsammans och det är kopiatorn. Mitt missnöje med denna förhatliga uppfinning inleddes när jag gick på högskolan. Jag och en klasskamrat hade bestämt oss för att kopiera en bok, den kostade 500 kr att köpa och skulle bara användas en gång. När man är student lägger man inte 500 kr på en bok i onödan, 500 kr är i alla fall 250 förpackningar nudlar och det gäller att prioritera. Vi lånade boken av en klasskamrat och började vandra skolan runt för att hitta en maskin som fungerade. De tre första som vi försökte med strulade på olika sätt, så vi gick till biblioteket, där brukade det oftast fungera smärtfritt. Problemet när man kopierade i biblioteket var att alla på skolan visste att det var den kopiatorn som fungerade bäst, därför var det alltid kö på att få kopiera. Vi fick vänta på vår tur, sedan ställde vi oss med betongklossen till bok och började kopiera. Det tog inte lång tid innan det började dyka upp folk som ville kopiera efter oss, eftersom vi hade 600 sidor att kopiera släppte vi före några stycken. Snart märkte vi att det var outhärdligt trist att kopiera, speciellt eftersom vi skulle ha dubbelt av allt och var tvungna att sortera hela tiden. Vi bestämde oss för att bara ta de första kapitlen, men också det blev ganska snart outhärdligt tråkigt. När vi insåg att vi inte skulle orka det heller övergick vi till att bara kopiera sammanfattningarna som fanns i slutet av varje kapitel. Det slutade med att vi kopierade sammanfattningarna och delade dem på två. När jag kom hem märkte jag att boken vi skulle läsa var så tråkig att jag slängde papprena och satsade på att föreläsningen. Så Sveins bok förblev oläst. Sedan jag började jobba har jag klarat mig ganska bra med kopiatorn från skolan, pappersstopp har det blivit någar gånger, men jag har alltid haft någon som kunnat hjälpa mig. Idag har kopiatorn visat mig att jag inte ska känna mig allt för säker, idag har den nämligen terroriserat mig rejält. När dagen började skulle jag kopiera upp häften åt mina nior, det tog ungefär två sekunder innan pappret i skrivaren tog slut, det är en enkel uppgift att lösa tillochmed för en teknikanalfabet som jag. När det första häftet var färdigt och jag skulle ge mig på det andra så var det som en ond ande tog över kopiatorn. Det började lysa en lampa bredvid "Error", det är inte ett gott tecken, sedan blev det pappersstopp. Jag letade runt efter hjälp ett tag innan jag hittade en kollega som kunde hjälpa mig. Det visade sig att det fastnat papper på tre ställen, ett papper hade fastnat på ett ställe i maskinen där jag inte ens visste att det fanns papper. Vi höll säkert på i en kvart innan vi hade hittat alla papper som satt sig på tvären. När allt var ordnat tackade jag för hjälpen och fortsatte mitt arbete vid helvetesapparaten, några minuter senare började den strula igen. Den här gången stod det på skärmen att det var slut på häftklamrar, jag var inte i närheten av att veta ens var de satt i maskinen, så jag fick än en gång ge mig ut på jakt efter en hjälpreda. Den här gången hittade jag en av de som jobbar på skolans kontor, hon följde med mig ut och öppnade maskinen. Det visade sig att det fanns gott om häftklamrar i maskinen, den hade bara fått för sig att den skulle jävlas lite med mig. Efter många om och en väldig massa men hade jag de två häftena färdiga och lämnade rummet med kopiatorn.
Det sista jag skulle göra innan jag åkte hem från jobbet var att kopiera upp ett papper till några elever. När jag kom in till min gamle kombatant satt det en stor lapp ovanpå locket, det stod: Felanmäld, ur funktion. Den satans maskinen var tvungen att avsluta dagen med att sätta käppar i hjulet för mig. Jag och kopiatorer kommer inte överens, det är bara att inse det.

Dagens låt: Keane - Bedshaped