Jag lär mig

När jag började mitt jobb efter sommaren var en av mina första uppgifter att skriva brev och skicka hem till elevernas föräldrar. Jag var inte så insatt i hur man gick till väga, men jag satte mig vid mitt skrivbord och gjorde i ordning breven som skulle hem. Sedan skrev jag ner några av mina elevers adresser på kuverten och började slicka igen kuverten. Att slicka igen 29 kuvert är inte något som man ser fram emot att göra, efter ett tag blir man ganska torr i munnen. Jag passade dessutom på att skära mig i läppen på ett av kuverten och ni som någon gång skurit er på papper vet hur mycket det svider. När jag hade förseglat ungefär hälften av kuverten kom en av mina kollegor fram till mig och påpekade att det faktiskt redan var klister på kanterna, man behövde inte slicka igen dem. Hon berättade också att det gick att få alla adresser utskrivna på klisterlappar, så att man slapp sitta och skriva ner allt. Som tur var hade jag inte skrivit ner alla adresser så jag kunde gå bort till kontoret och få lapparna utskrivna och besparade mig på så sätt lite arbete. Nu fick hälften av eleverna handskrivna adresser och hälften fick på klisterlappar.
I torsdags var det dags att skicka hem brev igen, den hr gången skulle jag göra i ordning till åttio elever, men eftersom jag nu lärt mig hur man ska göra när det skickas hem saker så gick det mycket smidigare att få ordning på allt. Nu var det bara att trycka igen kuverten och sätta dit klisterlappen, jag slapp en torr tunga och en skadad läpp. Det hela gick så smidigt att jag råkade göra 20 stycken för mycket, det märkte jag när det tog slut på adresser och jag fortfarande hade 20 kuvert som var redo att postas. Eftersom är jag är så otroligt vänlig av mig gav jag de kuverten till den läraren som skulle skicka hem till det andra arbetslaget, dagens goda gärning.
Ikväll är det dags för vegmatlagning igen, alltid lika spännande.

Dagens låt: Stefan Sundström - Fisk i en skål